Triple 9 2016

Det finns mycket att gilla med “Triple 9”. Det var länge sedan jag såg en actionthriller med en så rå och nervig stämning. Ibland går det till och med att se likheter med klassiker som “French Connection” och “Serpico”. Här är varje gathörn i Atlanta, Georgia en potentiell fälla, varje övergivet hus en möjlig hideout, och varenda jävel är fast i en ond spiral av våld, skuld och ond bråd död. Regissör John Hillcoat kan sitt hantverk, det har vi sett tidigare med hårdkokta “Lawless” och postapokalyptiska “The Road”. Här är det är stundtals så rakt och effektivt berättat att tankarna är uppe och snuddar vid att det här är en ny “Heat”. Men det visar sig att vi inte ska ha riktigt så roligt.

Början är smått briljant. Ett väldrillat gäng rånar en bank och under ett par nervkittlande minuter är det som om tiden står stilla.  Det är nervigt och extremt välfilmat. Efter ett tag börjar bitarna falla på plats. Snart inser vi att rånarna i själva verket är en grupp korrumperade poliser, och att de i sin tur är i klorna på den brutala ryska maffian. Just när gruppen tror att de är klara med den sista stöten inser de att de måste göra ett jobb till. Och den här gången är insatserna högre än någonsin.

Samtidigt förflyttas Chris (Casey Affleck) en ung ambitiös polis till samma station och av ren otur blir han partner med Marcus (Anthony Mackie) – en av de bankrånande snutarna. När gänget planerar den sista stöten inser de att de måste hitta på något som kan distrahera hela Atlantas poliskår under de avgörande minuterna. Och vad kan få fart på polisen mer än att en av deras egna blir skjuten…

I ärlighetens namn är plotten hyfsat förvirrande. För det blir mer. Ryssarna vill ha några sorts filer. Ytterligare en hederlig polis blir indragen i fallet (spelad av Woody Harrelson), och dessutom ska det klämmas in en något menlös fader-son-historia också. Nej, det är i filmens första halva – innan man riktigt förstår vad som händer - som filmen är som allra bäst. En lång actionscen i ett nedgånget bostadsområde är filmens höjdpunkt och lyckas hålla spänningen uppe i nästan femton minuter. Men sen är det som om regissör Hillcoat kommer ihåg att han vill berätta en historia också – och så kör allt fast i en överkokt massa av borttappade sidointriger, orimliga möten och stereotypa klyschor. 

Bättre är skådespelarna som överlag gör ett riktigt bra jobb. Från Casey Afflecks tuggummituggande helyllesnut till Chiwetel Ejiofors brutale, men ändå mänsklige legosoldat och ledare för rånargruppen, är det närmast perfekt castat. Faktum är att undertecknad inte ens kände igen Kate Winslet i rollen som rysk maffiahustru förrän eftertexterna rullade. Ett annat utropstecken är Woody Harrelson som uppenbarligen är född att spela nedsupna men godhjärtade poliser. Han står för övrigt för en av filmens få humoristiska ögonblick.

Det är en smått schizofren upplevelse att se “Triple 9”. För det är en film som har allt en välslipad actionthriller ska ha: svärta, skitig action och tragik. Och dessutom en lyckad skådespelarensemble att backa upp det med. Men i slutändan är det ett överarbetat manus och en alldeles för ojämn story som gör att den här blodiga historien aldrig känns mer än som en fattigmansversion av Scorseses “The Departed”. Vilket, på det stora hela, ändå inte är så illa pinkat.