Trolls 2: Världsturnén 2020

Välkommen tilbaka till lyckotrollens rike, där varje dag består av popmusik, dans och kramar. Med en aldrig sviktande optimism lever trollen i harmoni under drottning Poppy (Anna Kendrick)... men deras lycka och frid hotas av inkräktare - som vill införa hårdrock som den enda rätta religionen.

Det finns nämligen en värld bortom detta land, får vi snabbt lära oss. Trollriket består av andra områden uppdelade efter musikalisk smak, så som countrytrollens sorgsna by och de självlysande technotrollens dunkadunkavärld. Varje folkslag lyssnar till sina egna toner och hittar harmoni på sitt vis. Men det vill rockdrottningen Barb (Rachel Bloom) ändra på, med sina hårda metoder. Planen är att ena hela världen med rock'n'roll. Poppy och hennes vänner får slåss för sin kultur och för att behålla sina plastiga popdängor.

Bakom färgstarka miljöer och sprudlande leenden gömmer sig en lektion som alla barn kan behöva ha med sig ut i livet. Poppy påminner oss ofta om att "alla är vi lika", tills även hon inser att "alla är vi lika olika" och att just olikheterna är värda att värna om. 

Åh, om så världens alla problem gick att lösa såhär lätt på 90 minuter, med ett musikmedley och glitter i håret. "Trolls 2 - Världsturnén" levererar sina budskap förpackade som ett härligt lyckopiller med kanske något naiv världssyn. Det mesta går att fixa om vi bara kramas lite mer. 

Men det är trots allt en glad film om snälla värderingar. Barnen blir underhållna och föräldrar hålls vakna med roliga detaljer och nostalgiska låtar hela filmen igenom. Justin Timberlake (åter i rollen som Branch) tar hjälp av svenske Oscarsvinnaren Ludwig Göransson för att komponera ihop soundtracket, där hårdrock, klassisk musik, funk och reggaeton blandas. Och jag har fortfarande inte fått "Trolls Just Wanna Have Fun" ur huvudet.

Som vuxen tittare känner jag mig inte lika medryckt som sist. Trollens fantasifulla, fluffiga scrapbook-värld är lika snygg som i första "Trolls" men det var ju bara originellt och kul första gången. Berättelsen i sig är ganska standard för en animerad barnfilm: ett fartfyllt äventyr med hinder, knasiga bifigurer och söt sensmoral. 

För målgruppen som är barn under 10 år finns det ju betydligt sämre. "Trolls 2" har fullt av charm. Dessutom ger den barnen en snabbintroduktion till musikens fantastiska och breda värld. Och den påminner oss alla om att lyfta blicken utanför vår bubbla och inspireras av varandra.