Trollvinter i Mumindalen 2017

Muminfamiljen har gått i ide för att för att sova tills våren kommer. Men plötsligt vaknar Mumintrollet och han kan inte somna om. Världen utanför är främmande, kall och lite läskig. Han blir mycket förvånad över att det finns många utanför som inte sover, utan som åker skidor och köper presenter. Och alla pratar de om någon som snart kommer att komma, någon som heter Julen…

Tove Janssons älskade barnböcker om mumintrollet har flera gånger blivit film och tv-serier. Mumintrollet har varit tecknad, spelfilm med skådespelare i kostym och så denna stop motion-version som från början är polsk tv-serie från 80-talet. Den har gått på tv i Sverige tidigare, så för många är den nog nostalgisk. ”Trollvinter i Mumindalen” är en fin blandning av animation och dockor som ger en drömsk känsla, särskilt bakgrunderna är vackra. Själva dockorna rör sig lite ryckigt och saknar munnar – vilket fungerar fint på mumintroll och hemuler, men ser konstigt ut på de människolika karaktärerna. Men att filmen har fin stämning bygger över såna detaljer.

Det är film som kommer passa även väldigt små barn, inte ens Mårran är särskilt läskig i denna version. Vilket jag ärligt talat tycker är lite tråkigt, hon är den första karaktär jag minns som skrämde mig som barn. Jag tror att barn gillar att bli lite lagom rädda, och Mårran i den animerade serien från 90-talet var på precis rätt nivå.

Filmens största problem är den fruktade epidemin av kändisröster i barnfilmer. Kanske är dessa röster något som drar folk till biograferna, jag vet inte, men nästan jämt tycker jag att det är distraherande. Av någon anledning tyckte någon det var en bra att i den här stämningsfulla nostalgifesten dra in clownen från ”Det,” nya Lara Croft och den knasiga professorn från "Thor". Ingen av de tre dragnamnen känns riktigt rätt.

Alicia Vikander som lilla My är inte tillräckligt kaxig för manus. Stellan Skarsgård röst låter faderlig men passar inte riktigt Muminpappan (det fungerade bättre förra gången han var Muminpappan, i ”Mumintrollet och kometjakten” där han pratade finlandssvenska). Men sonen hans, herregud. Jag vet inte om det är så att Bill är felcastad eller att någon borde sagt åt honom att använda en annan röst. Hans röst är märkligt viskande, det är uppenbart en vuxen man som försöker spelar ett barn. Jag finner det irriterande från första stund. Utöver det pratar vissa av karaktärerna finlandssvenska medan andra inte har tillstymmelsen till en dialekt.

Men om en kan bortse från kändisrösterna, är det en stämningsfylld film för hela familjen. Det är en utmärkt möjlighet för far- och morföräldrar att ta med barnbarnen på bio utan att någon av dem blir lidande.