Tron: Legacy 2010

Då har jag sett Tron legacy i 3D och jag blev ganska tagen av den. Mitt sinne bubblar av upptäckarglädje och jag ösnkar det fanns en epilog att ta del av. Det fanns en sektion på ca 10-15 minuter i mitten av filmen där filmen kändes lite seg, men i övrigt bjöds man på en fantastiskt underhållande och fascinerande resa. Man kan dra stora paralleller till Matrix. Den värld som målas upp låter sinnet leka fritt då man bara skrapar ganska lite på ytan på vad som känns som en gigantiskt stor stad med mycket kvar att ge. Ljudet är maffigt och helt fantastiskt, Jeff Bridges likaså. Det grafiska greppet oerhört tilltalande och stilrent. Filmen är långt ifrån sentimental, återföreningen sköts snyggt, snabbt och trovärdigt. Det finns få saker i filmen att störa sig på. Handlingen må vara lite platt och väldigt enkel. Men filmen sick-sackar smidigt och snabbt förbi en del falluckor som skulle varit enkla att falla i. Exempelvis visas inte själva förflyttningen mellan världarna särskilt detaljerat, och det snackas ganska lite om vad som ligger till grund för hur hela denna värld kunnat skapas. Och det är bra, för risk finns att man förlorar trovärdighet mer än man skapar. Mångt och mycket är upp till tittarens egen fantasi, vilket berikar filmen snarare än simplifierar den. Det är kliniskt, elektriskt och känslokallt, både världen det handlar om och filmen jag nyss har sett. Tron Legacy målar med ganska grova penseldrag och dess syfte är inte att smeka dig medhårs eller få dig att mysa med näsduken i högsta hugg. Istället blåser den på så hårt och skoningslöst att du riskerar att missa hela äventyret om du väljer att inte hänga på utan hellre avvaktande står vid sidan om. Själv är jag fascinerad och placerar Tron Legacy bland ett av årets mest minnesvärda bioögonblick. Det är lite trist dock att en så duktig karaktärskådespelare som Cillian Murphy endast skymtar förbi i en ganska taffligt spelad biroll i några sekunder. Murphy kanske hade tjatat sig till att få vara med, för publiken kändes det bara som en bortklippt karaktär då man hade förväntat sig mer av en så pass känd skådis. Även Michael Sheens nattklubbägare känns mest som en lite sämre Merovignian-kopia. Ansiktsanimeringen på en ung Jeff Bridges haltar lite ibland, men i övrigt är effekterna i stort sett felfria. Fighterna känns fräscha och orginella, speciellt motorcykelfighten som är smått genial med sina snake-referenser. Därför är det lite trist att vi bjuds på en ganska simpel och tråkig dogfight i slutet à la Millenium Falcon. Måhända kommer betyget halka ner en pinne om jag någon gång ser om filmen utan biosalens maffiga ljud, bild och 3D-djup. Men orginaliteten och den snygga grafiska stilen gör ändå att jag nog kommer bära med mig Tron Legacy för resten av mitt liv. Mitt betyg blir en svag 4/5.