Trubbel 2019

Är man uppväxt på en herrgård och van vid att få allt man pekar på, ja då är lätt att bli ignorant och världsfrånvänd. Ivriga hunden Trubbel, som är van vid uppassning av sin egen butler och att hela världen snurrar kring honom, får en smärre identitetskris när hans älskade matte Mrs Vanderwoozies avlider. In i herrgården stövlar hennes enda släktingar, som bara har förmögenheten och dollartecken i sikte.

Men för att få chans till pengar finns det ett krux i vägen, släktingarna måste ta hand och Trubbel med lika stor kärlek som Mrs Vanderwoozie själv gjort. De två giriga hundhatarna suckar motvilligt men får bekymmer på halsen då Trubbel är som bortblåst av vinden. Något förvirrat har han hamnat i en flyttbil på väg in i stora staden, och som bortskämd jycke van vid kashmirfiltar och att få sina tänder borstade, är det inte lätt att plötsligt få smaka på den råa asfalten.

"Trubbel" är en animerad barnfilm – med betoning på barnfilm. Förvänta er inte att få en vuxen Pixarfilm med samhällskritiskt perspektiv; Filmens poäng är ”bara” vänskap, empati och att vara öppen för kärlek. Det är en fräscht enkel historia som inte försöker alldeles för mycket. Det är ett simpelt och snällt koncept som jag tror kommer gillas av de flesta i familjen.

Vi är nog många som fortfarande är ärrade efter Bambis mammas eller Lejonkungen Mufasas död. Dödsfall är ju något vuxna måste ta med barn förr eller senare, och när jag själv begriper att Mrs Vanderwoozie har avlidit hugger det till. Det är jobbigt att se Trubbel inse fakta ”hon skulle ju aldrig gå någonstans utan sin hatt”, men det är fint berättat och jag uppskattar att de inte bara dränker de tuffa stunderna med komik och pajasaktiga sidekicks.

"Trubbel" tänjer även en aning på typiska könsnormerna som vi brukar se i animerat. Roussey, som är den första som Trubbel stöter på ute på sitt äventyr, är en stor pitbull-dam som är långt ifrån glättiga ögonfransviftande prinsessor, hon är snarare uppgiven och bitter. Och Trubbel själv, som föredrar att sova på en sammetskudde och lägga ansiktsmask, är inte heller den typiska manliga mannen som luktar nyhuggna vedträn och motorolja.

Som med många animerade filmer nu för tiden är det en del amerikansk humor som inte riktigt fungerar som översatta – Angelina Jolies gröna ögon och samtliga versioner av CSI nämns i förbifarten. Humorn är nog den som haltar mest, för det är en hel del kiss- och bajshumor som kanske inte faller helt ut i min vuxna värld. Å andra sidan är det rätt humor för filmens demografi, så jag kan med handen på hjärtat egentligen inte argumentera emot det.