Trubbel i sagoland 2007

När jag var liten och lyssnade till de sagor som mina föräldrar berättade för mig och min syster, höll jag nästan alltid de onda figurernas parti och tyckte synd om dem när historierna avslutades på ett pedagogiskt moraliskt sätt medförande bestraffningar till de onda och belöningar till de goda. För inte nog med att de förra var fula och oftast dumma, de var dessutom dömda på förhand. Oavsett saga stod de alltid i slutet med skammen och förödmjukelsen. I ”Trubbel i sagoland” sker inledningsvis precis det som jag längtade efter som barn. När den goda trollkarlen som vakar över att sagorna följer sin manual och slutar som de skall sluta reser bort på semester, dröjer det inte länge innan Askungens elaka styvmor lyckas utmanövrera hans vikarier och själv tar makten över trollredskapen som styr sagornas utgång. Förutom den nyss nämnda sagan, möter vi i filmen flera andra av Bröderna Grimms verk såsom Rödluvan, (Snövit och) de sju dvärgarna samt Törnrosa. Att sammanföra en upphovsmans (i detta fall mäns) olika karaktärer i en och samma kulturprodukt är vanligtvis en mycket bra idé. Men i ”Trubbel i sagoland” fungerar det sådär. Det ultimata hade varit om de olika sagofigurerna hade flätats in i och blivit en oersättlig del av intrigen. Men såsom det är nu, skymtar personligheterna antingen snabbt förbi i bakgrunden alternativt dyker upp ett tag för att snart försvinna igen utan att ha lämnat något spår efter sig. Den enda figur som är snyggt invävd i historien är Rumpelstilzchen, men istället för att vara en förebild för de andra, blir han endast till ett undantag.    Sen är det svårt att låta bli att anmärka på filmens fruktansvärt fula animationer. Och då tänker jag inte på det faktum att de kvinnliga karaktärerna är ritade enligt Barbieidealet, utan att avslöja min egen ståndpunkt i denna fråga nöjer jag mig med att skriva att det finns lämpligare forum än en recension för en sådan diskussion. Nej, det som jag tänker på är att figurerna är ritade på ett stelt, överlag kantigt och för tekniskt sätt. ”De påminde om animationerna i ett TV-spel”, utbrast en av recensenterna spontant efter visningen. Och jag är benägen att hålla med honom. ”Trubbel i sagoland” marknadsförs som en familjefilm. I och med detta borde den innehålla sevärda ting för såväl stora som små. Men det gör den inte. Huruvida barn kommer att roas av dess bilder och repliker kan jag tyvärr inte uttala mig om, då jag varken är ett barn eller hade något barn med mig till visningen. Däremot har jag en klar uppfattning angående hur de myndiga åskådarna förmodligen kommer att reagera på den. Med leda. För trots att filmen innehåller några stunder som kan verka leendeframkallande, är dessa tillfällen inte tillräckligt många för att ”Trubbel i sagolandet” skall kunna klassificeras som underhållning för den vuxna delen av publiken. Som tur är filmen knappt nittio minuter lång, betydande att det går att stå ut, särskilt om man slumrar till emellanåt. Ekonomiskt dyr sömn, är dock inte god sömn. Därför rekommenderar jag dig, som planerar att gå på bio med ditt barnsällskap, att välja bort ”Trubbel i sagolandet” och istället välja ”Alvin och gänget”.Men min största aversion mot denna film beror på dess avslut. För trots en lovande början, slutar ”Trubbel i sagoland” precis såsom sagor brukar sluta. Så även denna gång fick jag inte nöjet att beskåda en häxas, en styvsysters eller ett trolls triumf. Och på grund av detta sänker jag filmens betyg ett ytterligare steg.