Trumbo 2015

Dalton Trumbo (Bryan Cranston) var en av de mest välbetalda manusförfattarna i drömfabriken fram tills att kommunisträdslan slog till. Han och vännerna anklagades för att vara landsförädare som stöttade Amerikas ärkefiende Ryssland och genom filmmediet försökte sprida propaganda. “The Hollywood 10” som denna grupp kallades blev svartlistade på grund av sina politiska åsikter och Trumbo som låg bakom filmer som “Roman Holiday” med Audrey Hepburn och Gregory Peck, “Spartacus” och “Exodus” blev tvungen att ge ifrån sina högar av ark med maskinskrivna ord under falska namn för att kunna fortsätta arbeta med sin passion. Två av filmerna belönades med oscarstatyetter men på grund av omständigheterna hade upphovsmannen inte möjlighet att träda fram i strålkastarljuset. 

Motarbetad och hatad. I rättegången fälls han till fängelse för att vägra vittna, hela filmindustrin vänder ryggen om honom och karriären blir lidande. Skvallerkolumnisten och republikanen Hedda Hopper (Helen Mirren) försöker ihärdigt sätta dit honom men familjen står snällt bredvid och tittar på samtidigt som Trumbo kedjerökandes försöker limma ihop skärvorna. Genom djungeltelegrafen får Kirk Douglas och Otto Preminger reda på Trumbos cineastiska insatser vilket innebär slutet för svartlistningen då båda anställer honom.

Filmatiseringen av Dalton Trumbos liv är prydligt framförd – kostym, foto och rekvisita gifter sig väl och det syns hur mycket engagemang som lagts ned på projektet. Bättre tekniker för att imitera de som användes under studiosystemets era har jag aldrig tidigare skådat. Bryan Cranston (“Breaking Bad”) gör en fantastisk rollgestalning som champagnevänstern med mycket arom och backas av fina prestationer av Elle Fanning, Diane Lane och John Goodman. Komikern Louis C.K. gör även ett inhopp som en kamrat vars liv också vänds upp och ned. “The radical may fight with the purity of Jesus. But the rich guy wins with the cunning of Satan” försvarar Trumbo sig med i en ordväxling med C.K.s karaktär i en av filmens roligaste scener i vilken den senare ifrågasätter Trumbos överklassfasoner. Om Trumbo fortfarande hade varit vid liv hade filmen nog verkat som ett litet plåster på såret för alla umbäranden som denna man fick genomgå.


Regissören Jay Roach är känd för blajiga filmer som “Släkten är värst” och “Austin Powers”-filmerna men visar nu prov på helt andra kvalitéer som förmedlare av denna anmärkningsvärda, sanna historia som fallit i glömska. ”Trumbo” är en vitsig och uppslukande produktion men självgodheten gör att den ligger några steg från fulländning.