Truth or Dare 2018

”Truth or Dare” bjuder på en fartfylld inledning med en bil på en öde landsväg som stannar till vid en mack. En nervös tjej går in för att handla cigaretter, men blir utmanad till sanning eller konka av handlarn. Hans ansikte är förvridet i något sorts clownleende och rösten är förvrängd. Drömmer hon eller är det på riktigt? Scenen får en överraskande fortsättning som låter oss förstå vad som står på spel...

Det är den effektiva inledningen till ”Truth or Dare”, en scen som regissören och manusförfattaren Jeff Wadlow (”Kick-Ass 2”) hittade på när produktionsbolaget Blumhouse (”Get Out”, ”Split”) kallade honom till möte och bad honom spåna på vad de kunde göra med temat sanning eller konka.

De älskade idén, berättar han för mig under pressträffen i L.A., och gav honom i uppdrag att skriva och regissera filmen som jag precis har sett kvällen innan. Och jag förstår varför - efter den överrumplande inledningen fortsätter filmen i samma höga tempo, och med liknande överraskningar rakt igenom, ända fram till det oväntade slutet.

Lucy Hale (”Pretty Little Liars”) och Tyler Posey (”Teen Wolf”) har huvudrollerna som collegestudenterna Olivia och Lucas. Tillsammans med en grupp nära vänner ger de sig iväg på sin sista vårlovsresa. Medan de är ute och partar och har kul, träffar Olivia den snygge Carlton (Landon Liboiron) i baren. Han vill visa dem runt, och tar med dem till ett ”coolt ” öde hus, där han föreslår att de leker sanning eller konka.

Olivia övertalar sina oentusiastiska kompisar att stanna, men innan de börjar leken, varnar Carlton dem att de måste följa reglerna. Det visar sig viktigare än de någonsin kunnat tro, särskilt när leken följer dem hem efter semestern. De tvingas fortsätta välja sanning eller konsekvens i en dödlig spiral som inte tycks ha något slut - eller finns det något sätt att ta sig ur leken? De blir tvungna att söka sig tillbaka till det öde huset för att leta efter svaret på frågan.

 

Hela skådespelarensemblen gör bra ifrån sig, och de staccato-liknande dialogerna för fram handlingen i rask takt. Jag gillar verkligen hur Wadlow överraskar genom att framkalla spänning i ganska alldagliga situationer, typ ett skolbibliotek i dagsljus fullt med elever, medan de mera klassiska skräckfilmsscenarierna, som ensamvandringar i öde hus, för berättelsen framåt på andra sätt.

Filmen bjuder dessutom på många skratt, och vi skrattar tack och lov med filmen snarare än åt den. Det här är alltså en lagom läskig tonårsskräckis som lutar mer åt collegekomedihållet än sofistikerade skräckfilmer som ”The Shining”. Jag skulle nästan vilja beskriva den lite som en ”Baywatch” i skräckfilmsformat. Blanda ihop lite splatter här, lite sex där, en hel del humor, och en jäkla massa spänning. Lägg till en stor portion självironi och dra på med en hög växel, och voilà! Resultatet är ”Truth or Dare”. En rättfram och okomplicerad filmupplevelse med mycket berättarglädje! Se den - I dare you!