Tvivel 2008

"Det kanske inte var någonting!"

"Varför ser du då ut som om du sett djävulen?"

Så börjar den händelsekedja som skakar en katolsk skola och blir till en konflikt mellan gammalt och nytt. Platsen är den katolska skolan St. Nicholas i Bronx, New York och året är 1964, året efter Kennedys död och början på det som brukar kallas för revolutionens decennium.

Skolans rektor är den benhårde och konservativa syster Aloysius Beauvier (Meryl Streep), en katolsk nunna av den gamla skolan som skyr moderniteter så som kulspetspennor och popmusik. Hennes raka motsats är fader Flynn (Philip Seymour Hoffman), en vänlig, nytänkande präst som gör allt för att modernisera kyrkan och få eleverna att trivas, inte frukta sina lärare. I mitten står den unga och inte så lite naiva syster James (Amy Adams) som älskar sina elever över allt annat och helst av allt vill vara alla till lags.

När syster James så får skolans första svarta elev i sin klass ser hon snart att fader Flynn tar honom under sina vingar. Efter ett enskilt möte med prästen märker hon att han beter sig konstigt och väljer att berätta det för syster Beauvier. Och så är hela karusellen i gång. Beauvier är övertygad om att fader Flynn gjort sexuella närmanden mot pojken och sätter i gång en kampanj för att få bort prästen från skolan. Men vad hände egentligen?

Joe Patrick Shanley har skrivit den hyllade Broadway-pjäsen som är förlagan och även regisserat filmen. Sist han stod bakom kameran var för 18 år sedan då han regisserade "Joe och vulkanen". Det hade inte varit särskilt konstigt om han blivit lite ringrostig med åren men av det märks inget i den sylvasst iscensatta "Tvivel". Men så har han också omgivit sig med branschens absoluta elit. Skådespelarna med Streep, Hoffman och Adams i spetsen är genomgående briljanta men även fotot av Roger Deakins ("No Country For Old Men") är lysande.

Mest av allt är det skådespelarnas film. Det är knappast förvånande att Golden Globe-nomineringar har regnat över filmen för det här är det bästa skådespeleriet jag har sett på ett bra tag. Att Meryl Streep fullständigt förkroppsligar sin karaktär kan knappast förvåna någon, inte heller att Hoffman lyckas matcha henne. Nej, de två största utropstecknen i sammanhanget är Amy Adams som syster James och Viola Davis som Mrs. Miller, mor till pojken mitt i filmens konflikt. Adams är en uppenbarelse som den oändligt naiva och godhjärtade unga nunnan som inte vet mycket om världen utanför skolans murar. Man kan bokstavligen se hur hon slits mellan hopp och förtvivlan allt eftersom konflikten mellan Flynn och Beauvier eskalerar. Om hon inte får något sorts pris för sin prestation i "Tvivel" är det en skandal. Viola Davis är bara med i en enda scen i filmen, men oj vilket intryck hon gör som en mamma som bara vill att hennes son ska överleva skolan för att kunna klara sig i livet.

Manusets största förtjänst är att det rakt igenom hela filmen aldrig erbjuder några lätta svar. Från början till slut tvingas publiken ta ställning till karaktärernas ord och handlingar utan att Shanley skriver svaren på näsan. Alla karaktärer är nyanserade, Streeps surmulna nunna ger till en början intryck av att vara filmens bad guy, men snart inser man att hon kanske har en poäng ändå och tvivlen kommer krypande. Kanske är det den sympatiske fader Flynn som fört alla bakom ljuset trots allt? Hur det nu är med den saken är det extremt befriande att få tänka själv för omväxlings skull.