Twister 1996

Filmfotografen Jan De Bont blev 1994 regissör med succén "Speed" och om man ska döma utifrån de två filmer som rivstartade hans regikarriär så är han en adrenalinknarkare som älskar när mycket saker går sönder. Han går från en bombförsedd buss i debuten till att bokstavligen ta med oss in i stormens öga i denna sin andra film.

 

Precis som i de flesta katastroffilmer så är storyn här tunn och intrigerna utslitna, men dramatik mellan människor är inte det viktigaste när kampen mot vädrets makter ska skildras. Huvudrollen innehas av de enorma virvelstormarna och karaktärerna finns där nästan enbart för att ta oss nära den massförstörelse som dessa orsakar. När personerna etablerats så trycks gasen i botten och snacket hålls till ett minimum.

 

Bill (Bill Paxton) är en före detta stormjägare som ska skilja sig från sin fru Jo (Helen Hunt). Han besöker hennes arbete och tar med sig sin nya fästmö Melissa (Jami Gertz) som han nu planerar att ha ett lugnt äktenskap med. Jo leder ett team som konfronterar tornador i vetenskapligt syfte. Bill var en gång en i det gänget och nu dras han in i verksamheten igen när de i konkurrens med ett annat team gör livsfarliga försök att samla information inifrån virvlarna.

 

Specialeffekterna är extremt realistiska och håller hög klass även jämförda med de som vi ser i dagens filmer. Tornadorna gör ett monstruöst intryck. Kaoset när jord, föremål och bråte kastas runt och krossar allt känns skrämmande äkta. Åskblixtarna som sliter sönder himlen bländar skarpt. Naturens kraft demonstreras med brutal tydlighet.

 

Samtidigt delar vi karaktäreras sköna adrenalinkickar när de riskerar sina liv. Vi rycks med av äventyrskänslan och känner teamets gemenskap. Utan att vara väderforskare så förstår jag att filmens vetenskapliga logik inte håller för närmare granskning, men när man är så hög och uppslukad av upplevelsen som här så analyserar man inte sådant. Den som gör det är fel publik för den här filmen.

 

Fotografen Jack N. Green har samma kreativitet med kameran som regissören själv har visat upp när han har stått för fotot i filmer som "Basic Instinct" och "Die Hard". Åkningarna som följer framrusande bilar skapar svindlande fartkänsla. Den realistiska tonen dominerar passande nog den visuella helhetsbilden, men retrocharm kryddar på ett lyckat sätt då och då färgskalan för att blinka till 60- och 70-talets katastroffilmer.

 

Ljudbilden är mäktig. Originalscoret av Mark Mancina har pampiga stråkar, men lägger till ylande elgitarrer som blandas effektivt med ljudet av de dånande stormarna. Allt detta kompletteras av rocklåtar som river loss på rätt ställen och bilmotorer som ryter som de ska. Det här är en film som bör ses på högsta ljudvolym.

 

"Twister" är spektakulär underhållning som bara vill vara just det och inte väcka någon eftertanke alls. Stäng av hjärnan och låt dig blåsas bort totalt. Jag vill omedelbart se om den och det är inte ofta som det händer mig efter en film.

 

▸ Streama "Twister" på SkyShowtime