Uglies 2024

I en framtida värld ödelagd av mänsklighetens krig och miljöförstöring har ett nytt samhälle byggts upp. För att förhindra att katastrofen händer igen så har makthavarna för att förena folket hjärntvättat dem att vilja leva upp till fläckfria skönhetsideal. Alla som inte passar in i dessa klassas som fula och stöts ut. Vid 16 års ålder får alla en plastikoperation och blir en del av den lyckliga gemenskapen. Den här grundpremissen innehåller komplexa frågeställningar om det samhälle som vi lever i.

 

Vår hjältinna Tally (Joey King) är en av de fula, men hon väntar på sin operation. Under tiden bor hon utanför den stad som är alla de perfektas hem och umgås med sin bästa vän Peris (Chase Stokes). De delar drömmar om att förenas när båda är vackra, men inget går som planerat och Tally dras när hon möter den nya vännen Shay (Brianne Tju) in i en rebellisk kamp för människans fria vilja.

 

Science fiction är något som regissören Joseph "McG" McGinty Nichol har visat att han kan med "Terminator: Salvation" och även om det här inte är lika tungt som den filmen så har produktionen den rätta futurisriska känslan. Till skillnad från nämnda uppföljare i en redan etablerad franchise så skapas här en värld från grunden och det märks att McG njuter av varenda sekund av den processen.

 

Som väntat med tanke på att man hittar filmer som "Charlies änglar" från år 2000 på regissörens meritlista så ser allt grymt snyggt ut. När man ser scener som den där staden där de vackra bor för första gången visas för oss så ser man framför sig McG med ett överlyckligt leende och brinnande entusiasm att kombinera alla detaljer och färgglada ljuseffekter på ett bländande sätt. Sådan kännbar skaparglädje gör det extra njutbart att ta del av det färdiga resultatet som tittare.

 

När vi hamnar i postapokalyptiska landskap så är det lika inspirerat gjort, men då är det smuts och ruiner som vi befinner oss bland. Här finns även miljöer där naturens renhet genomsyrar allt som vi ser på ett sätt som känns i bilderna. Kontrasten mellan det tydligt artificiella utan nyanser och det mer realistiskt ljussatta understryker den konflikt som ligger till grund för filmens berättelse. Budskapet speglar av sig i det visuella på ett intelligent sätt.

 

Text- och soundmässigt välvalda låtar inplacerade på rätt ställen och skickligt matchade med klippningens rytm är toppning på den läckra anrättningen. Det här låter lika bra som det ser ut. McG:s förflutna som regissör till musikvideos lyser tydligt igenom och de scenerna glimmar till.

 

Djupsiktet i dramat är enormt grunt. Vi får bara veta det nödvändiga för att hänga med i storyn. Det är effektiv underhållning, men ingenting som händer oavsett hur i grunden uppslitande det är berör i det hetsiga tempot. Även all potential som filmens teman har att utmana tittarens värderingar stressas bort. Jag hade gärna sett någon halvtimme till på speltiden för fördjupning. Skådespelarna kämpar på tappert med det tunna materialet och ingen är dålig.

 

"Uglies" är en film främst riktad till tonåringar och det är ingen risk att någon i den publiken blir uttråkad. Här finns inte en sekund som står stilla. Även för vuxna duger den att slå ihjäl en stund med till en påse chips.