Ultraviolet 2006

Regissören och manusförfattaren Kurt Wimmer debuterade 2002 med sin film ”Cubic”, en science fiction-film som blandade George Orwell med Hong Kong-action. Fyra år senare är han tillbaka med ”Ultraviolet”, och som i ”Cubic” råder det sig om ett hårt hållet samhälle i framtiden.

I ”Ultraviolet” möter vi Violet (Jovovich), en kvinna som har drabbats av en blodsjukdom som har förvandlat henne till vampyr. Tillsammans med ett sällskap av andra vampyrer kämpar hon för att förstöra diktaturen som styr det samhälle som folk lever i. När Violet en dag får uppdraget att stjäla en väska från regeringen får det dödliga konsekvenser för både henne och vänner runtomkring. I väskan ligger en blek liten pojke, Six (Cameron Bright), som både människorna och vampyrerna vill ha ihjäl. Violet går emot båda sidorna och en kamp om att hålla pojken vid liv utgör resten av filmens speltid.

Jag hoppades verkligen på den här filmen. Jag tyckte om ”Cubic”, trots de tekniska motgångarna ibland. Filmens story var inte nyskapande, men jag gillade Wimmers sätt att göra film på den - med en sorts kallhet, som emellanåt bidrog till känslor av en psykologisk skräckfilm. Såhär i efterhand kanske mycket berodde på Christian Bale som spelade huvudrollen. Filmer kan ofta hållas upp på grund av en enda bra skådespelare, och Milla Jovovich tillhör inte den gruppen skådisar. Allt man ser i ”Ultraviolet” har hon gjort förut, allt från hennes flämtningar till den dumma brytning som jag stör mig på. Men hon är inte ensam. Skådespelarna är rakt igenom rätt urusla, med undantag av Cameron Bright och William Fichtner. Den som står för skurken i filmen är skrattretande dålig.

Men det känns lika mycket som Wimmers fel. Han har skrivit ett riktigt bottennapp till manus. Dåligt utfört, för mycket ointressant action, inga karaktärer som känns speciellt levande, rätt många klichéer, plus ett plot hole jag tycker är rätt märkligt. Vi får aldrig veta varför vampyrerna är ett sånt stort problem i samhället. Man blir vampyr på grund av en blodsjukdom, och det enda som händer är att du får huggtänder. Om man ska tro filmen är inte vampyrer speciellt galna. De är inte de blodsugare som vi sett i alla andra vampyrfilmer. Det enda vampyrerna gör är att hämnas på det samhälle som bojkottat dem. Så varför vill regeringen utrota dem? Inget svar där. Som sagt, manuset har sina svaga sidor. Att låta filmen utspelas under en enda dag är också till dess nackdel. Inga karaktärer hinner knyta sig riktigt till varandra, och det bjuds inte riktigt på några fördjupningar i saker och ting.

Regissören har tydligt haft mer pengar att leka med här, vilket i så gott som alla fall är något positivt. Men han har inte alls kunnat lägga band på sig själv. Hela filmen drunknar i en slags CGI-onani som får det hela att bli enormt plastigt. Detta kan ha varit någonting han siktat efter, Wimmer visar redan i förtexterna att han har velat göra en levande serietidning, but never the less, det ser fult ut.

Filmen blir snabbt som att spela ett dataspel, ungefär. Du har ett antal knep som du kör med i varje bana. Skjuta bakom väggar, hoppa högt, och så vidare. På samma sätt är det i ”Ultraviolet”. I den första actionscenen visar Violet upp vad hon har för arsenal: inbyggda kulsprutor och samurajsvärd i händerna, förmågan att bryta mot gravitationslagen, kamouflering, och vampyrtänder (som inte används). I resten av de mer hetsiga scenerna av filmen använder hon samma saker igen, och inget nytt händer. Förutom i slutet då hon tänder eld på sitt samurajblad. Det är nog det hela.

Nej, Kurt Wimmer. Här har du inte lyckats för fem öre. Jag brukar inte döma en regissör förrän efter tre filmer, men nu ser det inte bra ut. ”Cubic” kanske var ett one-shot från Kurt Wimmer? Han har inte utvecklats, bara försämrats. Det som slår mig när jag ser ”Ultraviolet” är att det är som en 90 minuter lång mascarareklam, och det vill jag inte betala för.