Unbreakable 2000

"Die Hard"-stjärnan Bruce Willis spelar David Dunn, en familjefar som jobbar som säkerhetsvakt på en fotbollsarena. Efter att ha ansökt om nytt jobb i New York sitter David i filmens inledande scener på ett tåg på väg tillbaka hem till Philadelphia. Helt plötsligt uppstår en olycka, och snart får vi veta att alla passagerare på tåget dött. Alla förutom David, som inte ens fått en skråma.  

Strax efter tragedin träffar David Elijah Price (Samuel L. Jackson), en man som fascinerar sig i serietidningarnas värld. Elijah lider av en sjukdom som gör att benen i hans kropp är betydligt skörare än en vanlig människas. Han är med andra ord Davids raka motsats. Elijahs stora passion för serietidningar har gett honom en underlig världsuppfattning. Han har ägnat lång tid åt att hitta en person som är hans exakta motsats, någon som är osårbar. Han tror att han funnit denna någon i David, och han letar upp David för att förklara sin minst sagt underliga teori.

Enligt Elijah är David en superhjällte, eftersom han har tydliga drag som är vanliga hos superhjältar: han har den onaturliga förmågan i form av att han är osårbar, han skyddar folk i sin vardag, och han har en svaghet: han är rädd för vatten.  

M. Night Shyamalan har en väldigt ojämn bakgrund som regissör – faktum är att det här är hans bästa film efter "Sjätte sinnet", och då har han i dagarna skapat ett flertals filmer. Men han har ett utomordentligt öga för att frambringa spänning. Här gör han det med ett upplägg som är väldigt lik det i "Sjätte sinnet". Båda filmerna kretsar kring vanliga personer som får onaturliga krafter. Ett barn har här liksom i "Sjätte sinnet" en stor roll. Och Bruce Willis spelar huvudpersonen i båda filmerna. I "Unbreakable" har regissören dessutom tagit sig an den svårartade uppgiften att filma ett flertal scener i en enda lång tagning. Det är inga komplicerade scener men det är förvånansvärt effektivt och det skapar en autentisk känsla, också mycket tack vare våra skådespelares neutrala tolkningar av sina karaktärer. Var extra vaken i scenen där Davids son vill bevisa att hans far är odödlig - det är filmgodis när det är som bäst.

Det som skiljer "Unbreakable" mycket från andra hjältefilmer är den djupa karaktäriseringen. David är förvirrad och vet inte vad han ska tro på, samtidigt som hans son fullkomligt avgudar honom och tror att hans far är en superhjälte.  David befinner sig dessutom i ett vacklande förhållande med sin fru, vilket dessutom är en av filmens sidohistorier, där paret försöker hitta tillbaka till gnistan som de hade när de var nykära.

Det är här som historien förlorar mycket av djupet som den präglades av i den första timmen. I filmens andra del känns scenerna som omotiverade utfyllnader som endast finns där för att bygga upp till tvisten i slutet, som är en stor överraskning men som hade kunnat ha en ännu större effekt om den genomförts på ett mer genomtänkt sätt. Nu känns den slumpartad och det faktum att man använder sig av en tråkig textremsa gör att jag känner mig sviken som publik.