Under the Shadow 2016

Shideh väljer trots ökad risk att stanna i sin lägenhet i Teheran med dottern Dorsa (Avin Manshadi) för att vänta ut stormen. Det dröjer dock inte länge innan de inser att farorna inte bara lurar i stridigheterna utanför dörren, utan även inne i deras tidigare trygga vrå. De börjar nämligen hemsökas våldsamt av någon sorts ond varelse som vägrar släppa taget om dem, och en spännande kamp för frihet och överlevnad tar sin början.

Om man bortser från miljön och den sociopolitiska kontexten är det här en story som det har gjorts så pass många variationer på att det i princip är omöjligt att göra något originellt med det. Det är ett problem som "Under the Shadow" definitivt tampas med, men den hamnar samtidigt en bra bit över genomsnittet när det gäller utförandet och hantverket. En ytterst konventionell story behöver inte nödvändigtvis vara något som sänker en film bortom all räddning, vilket Anvari bevisar här.

Främst är det platsen, tiden och dess förutsättningar som gör att berättelsen blir väldigt engagerande trots att man vet vad som väntar i varje akt. Den är inspelad i Jordanien, men det är tydligt att Anvari - själv född i Iran - har oerhört stark kulturell kännedom om Iran och dess invånare, vilket cementerar tidskänslan och höjer hela filmen. Allt som sker i bakgrunden av storyn och hur det vävs in kan jämföras med Jennifer Kents "The Babadook", då det övernaturliga hotet blir en effektiv representation av karaktärernas psykologiska resa. 

Filmen markerar också första gången på länge som jag tycker att så kallade "jump scares" fungerar riktigt bra. Den typen av skräck har upplevt en del motstånd på sistone från de som tycker att det är ett manipulativt och allt annat än kreativt sätt att skapa obehag. Det håller jag oftast med om, men här måste jag ändå säga att de är så snyggt och skickligt utförda att det inte spelar någon roll. Vissa av scenerna tillhör utan tvekan det läskigaste jag har sett det här året.

Sammanfattningsvis är "Under the Shadow" en härligt ambitiös, välspelad och effektiv film där Babak Anvari under 84 minuters tid väver ihop drabbande familjedrama med psykologisk skräck på mestadels lyckat vis. Synd bara att han inte vågade ta ut svängarna mer med grundpremissen, då hade den kunnat nå ännu högre.