Undergången - Hitler och Tredje rikets fall 2004

Filmen tar sin början en kall vinternatt 1942 då ett antal kvinnor förs till en bunker för att försöka få anställning som Adolf Hitlers personliga sekreterare. 22-åriga Traudl Junge (Alexandra Maria Lara) blir anställd och vi hoppar direkt två år framåt.

Rysslands artilleribeskjutning mot Berlin tar allt hårdare på de tyska krigsmakterna. Så gott som alla har förlorat hoppet om kriget, medan deras Führer har tappat förståndet enligt hans närmaste män. Hitler och hans officerare befinner sig i en kall bunker och vi får se intrigerna tätna och höra ljudet av Ryssland utanför, ur Traudl Junges perspektiv.

Vem är då Adolf Hitler i denna film? Han är en sjuk man, sjuk både fysiskt och psykiskt. Tystlåten och håller sig gärna för sig själv. Man står och vacklar mellan om Hitlers prat om icke existerande divisioner som ska anfalla, är hans egna inbillningar eller hans enda sätt att hålla hoppet uppe. Hitlers ilska blossar fram ibland och då får vi se de radikala rörelserna, hans två röda ögon, och saliven som yr. Hitler spelas av Bruno Ganz, och jag menar det när jag säger att jag inte har sett en sådan fysiskt stark prestation på väldigt länge. Allt Ganz gör är perfekt, allt från gångstilen till de nervösa skakningarna med händerna till rösten.

Bruno Ganz blev inte Oscarsnominerad vilket jag tycker säger mycket om Oscarsjuryn. Ett pack patriotiska idioter som säkerligen tycker det är för ”farligt” att nominera Ganz för hans roll. För regissören Oliver Hirschbiegel har valt att göra människor av alla dessa onda män. För vad än Hitler gjorde, så måste han ha varit en av de läskigaste psykopaterna i vår tid. Samma sak gäller för många av de andra officerarna under Hitler. Här målas de inte upp som onda. Det är vår egen uppgift som individ att bestämma vilka vi tycker ska vara de ”goda” och de ”onda”. Dessa två termer kanske inte ens behöver existera? Vi bestämmer själva.

Om vi återgår till skådespelarinsatserna i ”Der Untergang” så är det sannerligen inte bara Bruno Ganz som briljerar. Den starkaste efter honom är tveklöst Corinna Harfouch som spelar Magda Goebbels. Trots att det är en karaktär som har anlag att bli en Lady Macbeth-roll då Magda Goebbels både stödjer nationalsocialismen med sitt liv och tar livet av sina sex barn undviker Harfouch detta oerhört bra. Samma sak med utebliven Oscarsnominering gäller för Harfouch, jag förstår mig inte på akademin.

Hirschbiegel gör ”Der Untergang” till ett svettigt kammarspel. Intrigerna tätnar och både ljudet från våldet utanför och bunkerns kalla trånga korridorer har sin effekt på det hela. Trots att filmen på det hela taget består av 2 timmar och 40 minuter lång dialog tappar jag aldrig intresset. Visst infinner sig känslan där ibland att vi har sett samma scen två gånger, men det avskriver jag såhär i efterhand som en rätt oväsentlig sak då helheten ger en sån otrolig slagkraft.

”Der Untergang” är en modig film som växer i och med minuterna går efter man har lämnat biostolen. Det är sådana här filmer som får mig att vilja göra egen film. Bruno Ganz kommer med rätt roller vara en ny Anthony Hopkins inom ett par år. Filmen är nominerad till Bästa Utländska film 2004. Jag kommer hicka upp min bröstkorg av förvåning om inte Tyskland kammar hem det.