Underworld: Blood Wars 2016

Det är mycket namn och platser och kantig exposition som kastas mot oss i början. "Den där vampyren gjorde det och det mot den och den!", typ, och jag antar att det har någon form av betydelse, men det är svårt att urskönja exakt vad den skulle vara. Eller exakt vem som kommer ihåg alla karaktärer från de tidigare filmerna. Handlingen är däremot väldigt rättfram. Varulvarna har en ny ledare, Marius, och han har lyckats samla sina trupper på ett sätt som inte har setts förut, vilket utgör en stor fara för våra blodsugande vänner. Selene kallas in till vampyrernas högkvarter för att träna upp ett gäng unga kadetter inför det stundande slaget, men efter lite dubbelspel tvingas hon fly norrut istället, för att hämta hjälp från ett gäng platinablonda Daenerys-wannabes i en skog. Krig ska det bli iallafall, oavsett vilket.

Om det är något som saknas i den här soppan så är det verkligen en känsla av fara. En känsla av att något hemskt kan hända någon av karaktärerna jag bryr mig om. Dels kanske eftersom det inte finns några karaktärer jag bryr mig om, men också för att varenda kotte och hans moster är odödlig och därmed, ni vet, inte går att döda. Två av karaktärerna står faktiskt vid ett tillfälle och skjuter varsitt magasin automateld rakt in i varandra, utan att någon av dem ens blinkar. Det blir svårt att känna spänning när det i princip är fyrtio Stålmän (och kvinnor) som pucklar på varandra.

Annars ser det ut som man kan förvänta sig. Folk flyger ständigt runt på ett onaturligt sätt med hjälp av vajrar, alla varulvar är klädda som luffar-hipsters, och alla vampyrer ser ut som om de kommit direkt från en tysk latex-klubb. Slagsmålsscenerna andas "The Matrix" fast mycket, mycket sämre, och manuset ska vi inte ens snacka om. Eller jo, okej, det är helt värdelöst och på sina håll sanslöst ologiskt. Damn you, screenwriter guy. Effektarbetet är i nivå med sådana där sci-fi-serier som brukar gå på TV6.

Se inte "Underworld: Blood Wars". Den duger inte ens som guilty pleasure. Den duger inte ens som substitut för att stirra in i en vägg i två timmar. Den är ingenting. Den är en anti-film. En icke-film. Skickad från helvetet för att tråka ut oss. Enda anledningen till att den får en tvåa istället för en etta är för att det är lite kul att se hur kitschigt allt är, trots att filmen försöker vara så seriös. Och den kvinnliga vampyr-skurken är stundtals härligt over the top. Det är allt.