Up in the Air 2009

Efter framgångarna med "Juno" var Jason Reitman inte längre en lovande indie-regissör, han var en av den kalifornska drömfabrikens stora framtidshopp. Krav som har knäckt många talanger tidigare men som uppenbarligen inte gjort det minsta för att störa Reitman. För där "Juno" var egensinnig och smålustig men trots allt ganska konventionell, är "Up in the Air" en polerad pärla förpackad i klädsam samhällskritik och till råga på allt med några av årets bästa skådespelarinsatser. Det här är helt enkelt en bättre film på alla plan.

George Clooney spelar Ryan Bingham, en ständigt kringresande konsult som hjälper företag att sparka anställda. Ett osympatiskt jobb kan tyckas, men inte för Bingham. Han ser sig som en kugge i maskineriet och trivs alldeles utmärkt med sitt arbete. Hans hem är de flygplan och hotell som han spenderar större delen av året på, de fåtal dagar då han är hemma i sin tomma lägenhet i Omaha är han miserabel och längtar bort. Han håller distans till sina syskon och undviker seriösa relationer, allt motiverat med en hemkokt filosofi om den ensamme starke människan. Binghams mål i livet är att bli den sjunde amerikanen som har rest 10 miljoner flygmil och få ett eftertraktat platinumkort.

När så en överentusiastisk ung kollega, Natalie (Anna Kendrick) lyckas övertala Binghams chef att det är oekonomiskt att skicka runt konsulter med flyg och istället vill ersätta dem med videokonferenssystem hotas Binghams hela livsstil. Han ser sig tvungen att ta med sig henne på en av sina affärsresor för att visa henne vad jobbet innebär verkligen innebär. Något som inte riktigt går som tänkt för någon av dem.

En betydande del av filmen visar hur vanliga människor får sparken av de hurtiga konsulterna. Det är osminkat, rått och ganska obehagligt att se hur de bönar och ber att få stanna kvar, bara för att få ett bländande vitt leende och en pappersmapp i retur. Den rådande finanskrisen ger det hela ytterligare en dimension och att Reitman ställer sig på den lilla människans sida mot den ohejdbara kapitalismen är tydligt redan från första rutan.

Det vilar en avväpnande bitterljuv stämning över Reitmans film som inte ligger långt borta från vad Sofia Coppola skapade i "Lost in Translation". Clooneys karaktär omfamnar den allra mörkaste sidan av USAs skenande korporativism och lever för sina kreditkort, men är ändå i en både mänsklig och sympatisk karaktär. När han träffar en affärskvinna, Alex (Vera Farmiga), i en hotellbar och inleder en romans är det början på en praktisk kärleksaffär som kanske är den mest drabbande som jag sett på bio i år.

Men mest av allt är det här skådespelarnas film. Clooney är som sagt lysande som Bingham, han balanserar hela tiden mellan patetik och världsvan charm utan att någonsin spela över eller tappa fokus. Anna Kendrick som ung och naiv kollega är något av en uppenbarelse och är stundtals fantastiskt rolig i sin klämkäcka framtoning. Filmens tredje pelare är underskattade Vera Farmiga som gör Alex till en kvinnlig motsvarighet till Bingham ("Tänk på mig som dig själv, fast med en vagina" lugnar hon Bingham) med sådan pondus att även hon borde vara självklar på nästa års prisgalor.

"Up in the Air" är ingen perfekt film, det finns scener som är lite väl söta och ett tag i tredje akten är hela historien på god väg att kantra över till en standardiserad Hollywoodmoralkaka. Nu blir det blir aldrig så, Reitman är för smart för det. Till slut är det här en riktig höjdarfilm som förtjänar varenda pris som kommer att kastas åt dess håll.