Upstream Color 2013

Upstream Color poster

Synopsis

En man och en kvinna dras till varandra, omspunna i en livscykel av en ålderslös organism. Identitet blir till illusion då de kämpar för samla de lösa fragmenten av förstörda liv.
Ditt betyg
3.1 av 35 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Jakob Åsell

26 januari 2014 | 12:01

Antikonventionellt antiklimax

GIFF 2014 - Steven Soderbergh ska ha kallat honom för David Lynchs och James Camerons oäkta avkomma, själv vet jag inte om ens det är en fullgod förklaring för Shane Carruths egendomliga filmspråk. Ett nytt språk att hata eller älska.. eller helt enkelt inte förstå.

Hans modiga debutfilm "Primer" fick en hel värld av filmtittare att slå knut på sig själva i hopp om att förstå vad de sett, känslan var att denna intellektuellt sofistikerade tidsreserulle i sig skickats till oss från framtiden och det enda vi visste säkert var att vi gillade det. Det gjorde även Rian Johnson som tog hjälp av Carruth under arbetet med "Looper" flera år senare.

Så förväntningarna har varit höga inför hans andra spelfilm "Upstream Color" som han själv skrivit, regisserat, producerat, filmat, klippt, distribuerat, komponerat musiken till och spelat huvudrollen i. Filmen sammanför en ondsint man som framställer virus med larver, en ung kvinna som utsätts för viruset (Amy Seimetz), en affärsman med ett mörkt förflutet (Carruth) och en audiofil till grisfarmare i en historia som öppnar konventionellt för att sen börja att snurra elliptiskt kring sin egen axel och det gäller att vara på tårna om man vill hänga med. Dialogen är snart fragmentarisk, klippningen desorienterande, romantiken paranoid, identiteter flytande och genom hela filmen vibrerar en överladdad nerv av obehag.

Det är snyggt plåtat rakt igenom vilket säkert hypnotiserar mången cineast - men här saknas en tydlig riktning, när Carruth plötsligt släcker lampan och lämnar sin publik kvar i ett exprimentellt filmmörker börjar vi instinktivt att famla efter den hand som tidigare så tryggt lett oss dit eller frustrerat söka en mening - säkert på helt fel ställen. Kanske är det den nya tidens filmberättande, men för många kan upplevelsen liknas vid att lyssna till en historia när berättaren drabbas av en stroke.

"Upstream Color" är troligtvis den smartaste filmen jag någonsin sett, så är det säkert. Visst jagade jag halvhjärtat garnnystanet en stund i jakten på den röda tråden men utan att få något tillbaka och jag tappade på så vis snart intresset. Dränkt i bastunga synth-overturer bär varje Malicksk fokussoftad närbild symbolisk mening i en narrativ ekvation som få kommer att lösa efter första titten. De som aggressivt fokuserar eller bara ger sig hän blir säkerligen rikligt belönade men en annan kände sig närmast hånfullt baktalad på ett nyuppfunnet filmspråk som bara en person i världen behärskar.

| 26 januari 2014 12:01 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Upstream Color
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu