Utan spår 2008
Synopsis
Info
Vem vill .se på tortyr?
Föreställ dig scenariot. Du snubblar över en länk på nätet. Du får veta att sajten visar en livebild på en person, som torteras i allt snabbare takt ju fler som går in och tittar. Skulle du klicka?
Svarade du nej, så ljuger du nog. Men det är okej. Vår nyfikenhet (och tvivel, inte minst) gör att vi är snabbare än blixten på musknappen när en chocktext fångar vårt intresse. Och kanske hade du just dödat en människa.
Mänsklig nyfikenhet är inget nytt fenomen, men med internet, och miljarder sajter inom alla tänkbara och otänkbara områden bara ett klick bort, blir det vansinnigt mycket enklare för psykopater att hitta sig anhängare. ”Utan spår” leker med den vidriga tanken på hur hela världen kan bli brottslingar – nej, inte på Piratebay, även om nätpirater också får sig en känga i förbifarten – men genom att driva på sjuka hjärnor till ännu sjukare dåd.
Diane Lane spelar Jennifer Marsh, änka och FBI-agent från Portland som spenderar nätterna framför datorn i jakt på nätförbrytare och cyberbrott. När hon snubblar över en torterad katt på sajten KillWithMe.com anar hon att mer är på gång, och hon har så rätt.
Här handlar det om en datanörd till sadist, som plågar kidnappade offer i allt snabbare takt ju fler som ser hans livesändning. Metoderna blir allt mer kreativa med varje slakt (har någon sett för mycket på ”Saw”?). Ett offer blöder ihjäl, nästa kokas till döds av sollampor medan ett syrabad väntar det tredje. Klockan tickar, och miljontals besökare letar sig in på sajten. Killen borde ha sålt annonsplats.
Man kan se det som en miss att mördarens identitet avslöjas så pass tidigt - han är betydligt mer intressant när han varken hörs eller syns, men hackar sig in i datorer och ställer till det för vår hjältinna. Joseph Cross som den unge missförstådde Owen Reilly lämnar dessutom efter sig ett sådant brist på intryck, att det är ett under att hans offer inte dör av tristess snarare än tortyr.
Här är det snarare Diane Lanes Clarice Starling för cyberåldern som håller oss alerta. Hon övertygar både som tuff agent och sårbar singelmamma, och ger den kalla psykothrillern ett vänligt ansikte att lida med och känna för. Och med ”Bristande bevis” som senaste merit börjar Gregory Hoblit bli en kille att lita på när det kommer till spänning och underhållning i ett. ”Utan spår” släpper aldrig sitt grepp om publiken, hur klyschig och återanvänd storyn än kan verka.
Mörka mästerverk som ”Se7en” eller ”När lammen tystnar” är fortfarande ohotade, men i en djungel av mediokra snutthrillers spelar ”Utan spår” i en egen liga.
ONÖDIGT VETANDE Regissören Gregory Hoblits fascination med rätts- och mördarthrillers kan ha sin förklaring i att hans far jobbade för FBI.
Diane Lane utsågs av tidningen Time till en ”skådespelande sensation” redan år 1979. Men hon kanske ångrar att hon tackade nej till ”Splash!”, som gav Daryl Hannah ett stort genombrott.