Val 2021

"Jag har velat berätta en berättelse om skådespel väldigt länge. Om platsen där du slutar och karaktären börjar". Så presenteras syftet med den här dokumentären. "Nu när det är svårare att prata så vill jag berätta berättelsen mer än någonsin. Berättelsen om mitt liv som också inte är mitt liv". Vi vet redan där att det här kommer bli så mycket mer än den traditionella uppradningen av fakta som vi oftast får i dokumentärer.

 

Det kan ändå inte förbereda tittare på exakt hur kraftfull den här filmen är. Det här är Vals privata klippbok och mestadels egenhändigt filmade videoarkiv som får liv i filmform. Mer personligt kan det inte bli. Filmen består till största delen av Kilmers filmklipp ihopsamlade under ett liv med videokameran ständigt i handen för att dokumentera vardagen. De får sällskap av filmklipp från barndomen. Vi får också ta del av nytt material som följer hans kamp mot den strupcancer som han överlevt, men kämpar mot sviterna från behandlingen av.

 

Det dokumenterade tar sin början där allt börjar; i barndomen. Från den får vi klipp mestadels filmade av brodern Wesley. De blandas med klipp från när Val började videodokumentera själv på 80 - talet fram till när cancern slog till. De visar till stor del hans liv med familjen. Kärleken till den är en viktig del av innehållet. Vi får även ta del av för den här dokumentären exklusiva klipp från många olika filminspelningar som är otroligt intressanta.

 

Mest minnesvärt bland de sistnämnda är dokumentationen inifrån den totalt kaosartade inspelningen av "The Island of Dr. Moreau". Där blir det rentav kontroversiellt avslöjande kring vissa av de inblandades usla beteenden. Val delar också med sig av sina auditionband. För filmälskare är det här rena guldgruvan.

 

På familjeplanet präglas filmen av sorgen efter Vals bror Wesley som gick bort bara 15 år gammal. Den tragedin förändrade Kilmers och resten av familjens liv för alltid. Även moderns död träffar brutalt hårt. Vi får bevittna sorgen efter henne när den träffar med rå kraft. Det är så totalt utlämnande skildrat att man känner att man tränger sig på i en privat situation.

 

Skildringen av sjukdom och permanenta skador efter behandlingen av denna är förvånansvärt nyanserad. Det är extremt jobbigt att se Val kollapsa när han möter fans på Comic Con och bli utförd i rullstol. Det är dock inspirerande att se honom resa sig bara en stund senare och fortsätta signera autografer. Man känner en enorm respekt för denne man inte bara som skådespelare utan även för hans mentala styrka som människa.

 

Vi får under filmens gång se honom återvända till platser som betyder mycket i hans liv. Det är lika traumatiskt som bitterljuvt nostalgiskt. Det här är en film lika emotionellt mångfacetterad som livet självt.

 

Klippningen låter på ett snyggt sätt det förflutna möta nutid. Alla övergångar är perfekta. Berättandet har oavbrutet driv. I filmens mest visuellt imponerande scen får se Vals son Jack spela elgitarr och sedan bytas ut mot Val som barn när han gör samma sak. Två klipp blir ett. Två personer blir en. Symboliken är tydlig och rörande. De här kreativa visuella greppen ger resultat i form av enorm emotionell effekt.

 

Den röst som en gång gjorde Kilmer till en fantastisk Jim Morrison är borta. Dock är det tydligt att Jims ande lever kvar i Vals hjärta och själ. Orden som Val skrivit i sitt manus till narrativet är poesi som stundtals påminner om Jims texter. Det känns som att lyssna på en inläsning av ett högklassigt litterärt verk.

 

Rösten som vi hör ersätta Vals stämma tillhör hans son Jack. Det märks hur känslosamt det är för denne att ge ton till sin sargade far. Berättarröst och narrationsmanus vann välförtjänt pris på Critic's Choice Documentary Awards. Originalmusiken är fantastiskt atmosfärisk. Valen av tillagda låtar till soundtracket är klockrena.

 

Porträttet av Val som skådespelare är otroligt intressant. Kilmer framstår som en seriös aktör. Han analyserar yrket som en sann konstnär och filosof. Vi får total insyn i vilken dedikerad metodskådespelare han är. Min respekt för Val som skådespelare blev ännu större än den redan var när jag sett den här filmen.

 

Mellankorten som presenterar de olika partierna av filmen är konstnärligt formgivna till synes av Val själv. De består av utklippta foton använda för att skapa konstverk. Varje del är som ett kapitel med egen titel och ett eget konstverk. Det blir praktiskt sett Vals privata fotokonstutställning.

 

Det här är en film om konstnärsskap som är ett stort konstverk i sig själv. Det är dessutom ett möte med en människa som vi når ända längst in i själen på. Regissörerna Leo Scott och Ting Poo har gjort ett enormt bra jobb med att sammanställa materialet. Varenda sekund är intressant.

 

Trots sjukdomstemat så blir "Val" aldrig sliskigt exploaterande av lidande. Istället är den filosofisk, tänkvärd och realistisk. Jag är fortfarande totalt medtagen efter upplevelsen. Det finns inget annat betyg att ge för mig än full pott.