Valiant och de fjäderlätta hjältarna 2005

"Valiant" är som så många andra tecknade filmer en historia om hjältar och fiender där gränsen är tydligt dragen mellan vilka som är onda respektive goda. Den skiljer sig inte mycket ifrån de gamla klassiska historierna om den unge veke pojken med ädelt hjärta som utför tappra handlingar, blir hyllad och får prinsessan i slutet. Men "Valiant" har en historisk förankring, den utspelar sig under andra världskriget och borde således kunna väva in lite nytt material i den tjatiga hjältehistorien. Det gör den tyvärr inte. Valiant är en ung och tanig duva som med sitt stora mod ger sig ut i världen för att bli brevduva för det Kungliga Brittiska Flygvapnet. Bland de andra rekryterna får han en brokig skara vänner som liksom i så många andra barnfilmer alla är extrema stereotyper. Tillsammans får de uppdraget att transportera ett viktigt meddelande ifrån den franska motståndsrörelsen, ett meddelande som kan innebära slutet på kriget.

Filmen bjuder på en hel del skratt eftersom igenkänningsfaktorn är stor. Det ligger en viss trygghet i att bli matad med samma historia om och om igen. Dessutom har filmen lånat flera scener ur andra kända filmer och gjort parodier på dem. Sådant uppskattar jag och säkert flera andra vuxna men är säkert ingenting som barn roas av. Humorn verkar i många fall för svår för att barn ska förstå och de många kopplingarna till andra världskriget kräver en viss förkunskap. Filmen bjuder på mycket knapphändiga förklaringar till kriget och det enda vi får veta är att människorna för krig samt att det är duvornas plikt att hjälpa till i försvaret av landet.

Som motståndare har de brittiska duvorna de tyska falkarna och dessa är tydligt nazistinspirerade och upplevs som skräckinjagande och onda. Man har bytt ut den klassiska kampen mellan den ädle riddaren och det otäcka trollet mot kampen mellan nazisterna och de allierade. Jag tycker att man ska tänka sig för innan man gör verklighetsförankrade filmer för barn. Är det verkligen lämpligt att göra en film om ett fruktansvärt och grymt krig? Bakom de karikatyriska skilldringarna av hökarna ligger verkliga ondskefulla människor som utförde riktiga ondeskfulla handlingar. Som om inte detta vore nog matas betraktaren med information om att de onda hökarna är just tyska. En liten tysk godhjärtat duva hade räckt för en mer nyanserad bild av det tyska folket. Nu behövs det en förklaring. Frågor som varför hökarna är onda och varför människorna krigar besvaras inte. Barnen förväntas istället sitta och skratta åt hökarnas slakt av duvorna. Det får mig att må illa.