Var är Anne Frank 2021

Berättelsen om Anne Frank och hennes numera berömda dagbok är utan minsta tvekan en av tidernas mest kända. Jag tar den ändå kort om någon som läser det här inte känner till den. Anne var en judisk flicka som med sin familj gömde sig undan nazisterna i Amsterdam under invasionen av Nederländerna. År 1942 fick hon dagboken som present på sin trettonde födelsedag. Hon skrev i den tills hon vid femton års ålder upptäcktes i sitt gömställe och slutligen transporterades till förintelselägret Bergen-Belzen där hon dog 1945.

 

Sina dagboksinlägg skrev Anne riktade till sin påhittade vän Kitty som var en kombinerad bild av alla de personer som Anne beundrade framför allt bland den tidens Hollywoodstjärnor. I den här filmen får Kitty eget liv i nutidens Amsterdam. Hon börjar söka efter sin vän Anne omedveten om att hon vaknat i ett museum. Samtidigt får vi se utdrag ur dagboken filmatiserade med fokus på relationen mellan Anne och Kitty. Det är ett originellt och fascinerande upplägg som hanteras skickligt i manuset.

 

Blandningen av allvarlig historisk skildring och lekfull fantasy känns märklig i början. Man kommer dock snart in den och sugs med så mycket i magin att man kan överse med att balansen hade kunnat finslipas mer. Den moderna delen av berättelsen verkar inledningsvis mest som ett sätt att göra en modern publik engagerad i en viktig berättelse ur det förflutna. Det blir dock tydligt under filmens gång att den har större funktion än så. Den knyter på ett intressant sätt ihop det som händer idag i Europa med det fruktansvärda som judarna utsattes för på 40 - talet. Filmen får därmed relevans även för dagens publik. De romantiska inslagen såväl i det förflutna som i nutid används på ett intelligent sätt för att väva ihop de båda dimensionerna. De ger känslan av att Kitty fortsätter Annes berättelse.

 

Anne flydde den brutala verkligheten in i lekfulla fantasier. Filmen visualiserar dessa på ett livfullt sätt. Samtidigt inspirerar hennes fascination för dödsriket i den grekiska mytologin bildspråket på många ställen. Tydligast blir det mot slutet, men även nazisternas utseende påminner om demoner ur just nämnda mytologi. När de marcherar fram under en blodröd himmel känns filmens bildspråk nära skräckfilmens. Det finns även en känsla av Studio Ghibli i just de de scenerna.

 

Samtidigt finns det några scener där glädje dominerar och rycker med tittaren. När Anne berättar för Kitty om hur alla killar var kära i henne innan hon tvingades till ett liv som utstött så är det i 40 - talsstil och den elegant färgglada ton som filmerna från Hollywood hade då. Animeringen är oavsett tonfall i varje scen väldigt bra. Framför allt understryker den händelserna perfekt vare sig det är varma toner i scenerna med Anne och Kitty eller kyligt grå i scener i miljöer där all glädje dött.

 

Som vanligt när det kommer till att skapa känslor med film så spelar musiken stor roll. Här har man lyckats bra med att låta den understryka alla känslor. När nazisterna marcherar är det dovt och hotfullt i tonen. När Anne dansar fram längs gatan dyrkad av alla killar så är det till upptempojazz i stil med klassiskt musikalnummer. I de moderna scenerna får vi mycket atmosfärskapande elektrosynth.

 

Det är oundvikligt med tanke på den berättelse som ska framföras att filmen har stunder som hugger rejält i hjärtat. Glöm inte näsdukar när du ska se den för du kommer garanterat behöva dem. Det är ändå en lyckad familjefilm, vilket borde varit en utmaning med tanke på ämnet. Filmen lyckas förenkla sitt språk nog för att barn ska kunna ta till sig berättelsen samtidigt som den undviker att trivialisera händelserna. Därmed griper den även vuxna. Kitty blir den totalt ovetande som Anne måste förklara allt för. Det ger bra tillfällen att förklara tydligt för barnen i publiken vad som händer och varför det gör det samtidigt som det inte bryter det naturliga flytet i berättandet.

 

Det här är en respektfull hyllning till en modig liten flicka som höll hoppet vid liv till slutet. Den får oss att förstå varför hon har blivit en symbol för alla offer för nazisternas förintelse av judar. Den påminner oss på ett smärtsamt sätt om det som hände. Anne skildras som en vanlig flicka med glädje, kärlek till sin familj och drömmar om att gifta sig med Clark Gable. Det enormt hjärtevärmande porträttet av hennes hoppfulla oskuldsfullhet lägger grunden till att tragedin drabbar tungt när den kommer.

 

I en scen talar besökare i Anne Frankhuset i modern tid om hur de filmstjärnor vars foton pryder Annes vägg inte betyder något för nyare generationer. Det understryker på ett starkt sätt filmens budskap.Vi får aldrig glömma historien.

 

"Var är Anne Frank?" är ett humanistiskt upprop om en bättre värld där vi lär oss av det onda i det förflutna och inte upprepar det. Det är en viktig film som alla borde se. Mästerverksbetyget är inte långt borta.