Varda av Agnès 2019

Inspiration, skapande och delande. Agnés Vardas heliga treenighet. I filmen ”Varda av Agnés” pratar hon om inspirationen i sitt liv och om vad den har lett till när det kommer till just skapandet. Konst uppstår dock inte där, utan sker i delandet, i det efterföljande mötet med mottagaren. En film behöver sin publik, liksom ett fotografi eller en målning behöver någon som tittar på den, för att leva vidare.

 

”Varda av Agnés” baseras lite löst på ett antal seminarier som hon genom åren har hållit inför publik. Seminarierna handlar om filmteknik, det praktiska filmskapandet, om vad och hur hon gjort, men ännu mer handlar de om de personliga stilistiska valen och varför hon gjort dem. Hennes prat varvas med arkivfoton och filmsnuttar, samt samtal hon haft med producenter och skådespelare och det blir i alla enkelhet intressant, men också underhållande.

 

Filmen är uppdelad i två episoder, varav den första mer fokuserar på filmerna hon skapat för att i den senare delen gå in på hennes stillfotografering. Hon var en flitig fotograf under framförallt 2000 talet och gjorde många utställningar och installationer runt om i världen. Hennes obevekliga fascination för vanliga människor och hennes aldrig sinande nyfikenhet till dem är det som i mångt och mycket präglar samtliga av hennes verk.

 

I filmklassikern ”Cleo från 5 till 7” låter hon huvudpersonen gå genom staden, medan andra omgivande människor reagerar på henne. I ”Vagabond” ser vi en ung kvinna på resande fot genom karga landskap. Den unga kvinnans oväntade närvaro påverkar starkt människorna i de plötsliga mötena som uppstår. Och det är möten som dessa Agnés Varda vill berätta om och hon gör det fantastiskt väl, oavsett hur hon gör det.

 

Vidare pratar Varda om politik, om privatliv och om det privata som politik. Filmen ger en historisk överblick över tiden som varit, över feminismens tillväxt och hennes egen roll i det och vice versa. ”Varda av Agnés” är således inte bara en film om Varda själv, det är en film om hennes samtid och hur den format kvinnan och konstnären i henne. Detta är ett tidsdokument som löper över flera decennier och handlar lika mycket om upplysning, uppvaknande och frigörelse, som den handlar om enskilda erfarenheter.

 

Hon presenterar sina egna verk med samma nyfikenhet som hon en gång skapat dem, men mer eller mindre huller om buller. Det finns ingen påtaglig kronologi och ibland känns det som att hon inte själv vet vad som härnäst komma skall. Hon är hela tiden den röda tråden som löper lite varstans i historien, från ett decennium till ett annat, från en plats till en annan, fram och tillbaka. Mot slutet dock, ter sig plötsligt allting supertydligt och helt klart. Klart hon hade koll! Det är ett pussel hon lagt, med hörnen först och vidare in mot mitten. För även om en inte kan urskilja bilden från början, finns den där i bitarna som väntar på att få ett sammanhang och sin plats i den större helheten.

 

Det är ren njutning att se och höra Agnés Varda prata. Hon är rolig och har en sprudlande karisma, en smittande berättarlust och en sund distans till sig och sitt konstnärskap. I ”Varda av Agnés”, hennes sista film om sig själv, sätter hon punkt på ett liv och en karriär. Kvinnan bakom må ha somnat in, men hennes verk och avtryck i världen kommer leva kvar för alltid.