Varje gång jag ser dig 2014

Leonardo är en tonårskille som varit blind sedan födseln. Han lever tillsammans med sina överbeskyddande föräldrar i Sao Paolo, Brasilien, och är sedan barnsben bästa kompis med jämngamla Giovana. En dag börjar Gabriel i deras klass och de blir vänner alla tre. Dock uppstår snart slitningar i relationerna då det visar sig att både Leo och Giovana hyser varmare känslor än bara vänskapliga för den nye kompisen.

”Varje gång jag ser dig” är verkligen en sådan sällsam pärla som bokstavligen får mig att börja gråta av glädje. Detta är en fin, ljuvlig och underbart enkel berättelse om det lilla livet med de stora känslorna. Det här är en film om den första kärleken, men handlar samtidigt också om annan längtan, ett sökande efter sig själv och om att våga. Det handlar om helt vanliga ungdomar som tampas med helt vanliga bekymmer och det räcker långt.

Skådespeleriet är naturalistiskt och de tre huvudpersonerna spelas av en fenomenalt duktig trio unga skådisar som ger sitt allt på ett subtilt men absolut övertygande sätt. Ghilherme Lobo som blinda Leo är fantastisk. Han är sin karaktär utan minsta dos av självömkan eller sentimentalitet och aldrig känner man som åskådare synd om honom. Han är blind, visst, osis. Men han är i första hand en ung människa, unik, men ändå vem som helst. Att han plötsligt börjar få känslor för den nya killen i klassen skildras ömt och helt naturligt och man skulle önska att alla förälskelser skulle få vara just så självklara. Leo har aldrig sett varken pojkar eller flickor och att det är en pojke som får det att pirra i honom, ja det bara är så. 

Även om det inte ges mycket bakgrundinformation till de enskilda karaktärerna så är det inget man egentligen saknar. Manuset är så detaljerat på andra plan, både på det enskilda, men också vad gäller helheten och fyller i där luckor och frågetecken annars skulle kunna uppstå. Fotot är liksom det mesta andra i filmen okonstlat uppriktigt och spelar riktigt väl ihop med det som berättas. Det är sådan harmoni i allt som syns och hörs, från blickar, beröringar och kameravinklar till musik och repliker. 

Jag kan faktiskt inte komma på något särskilt negativt alls med filmen. Visst, det kanske är väl få hinder på vägen och mycket fortlöper så som man redan från början tror och hoppas, men vadå? Kan det inte få vara så någon gång? Enkelt och bara härligt? Jo, det kan det faktiskt och det är också det.

”Varje gång jag ser dig” är en ren fröjd för alla sinnen och jag skulle varmt rekommendera den för vem som helst. Ung som gammal, kvinna som man, hetero eller homo. Förälskelse, glädje och tvivel mitt i allt detta sköna är universella känslor och denna anspråkslösa, vackra film skildrar dessa precis just så – anspråkslöst och vackert. Så mitt tips till dig är: Se och njut.