Victor och Josefine 2012

Josefine är en liten mus som bor på ett barnhem i ett underjordiskt mus-samhälle. Vid läggdags får hon varje kväll höra skräckhistorier om den stora stygga björnen som huserar ovan jord. Trots de andra mössens rädsla, vägrar hon envist tro på skrönorna och blir därför utfryst.

En dag när Josefin är där uppe på ärenden möter hon av en slump Victor, en björn som hamnat lite vid sidan av de sina och nu försöker skramla ihop till mat genom att spela musik på gatorna. Han är hungrig men motstår frestelsen att äta upp sin nya bekantskap, vilket blir början på en annorlunda relation.

"Victor och Josefine" är en väldigt vackert animerad saga som handlar om vänskap men också fördomar, mod och utanförskap. Det är ett nostalgiskt skimmer över bilderna som är något suddiga i konturerna och går i dova färger. Att se filmen är nästan som att bläddra i en gammeldags sagobok och se sidorna i den få liv och rörelse.

Omväxling förnöjer, säger de som vet och jag håller med. För det är onekligen trevligt med denna variation i bioutbudet och jag saknar inte för en sekund färgexplosionerna och det ofta extremt energiska fladdret i dagens mer utpräglade animerade filmer signerade Sony Pictures, Pixar eller Dreamworks. Istället välkomnar jag varmt denna tillsynes enklare stil som ändå samtidigt känns både påkostad och genomarbetad, vad gäller handling men också hantverk. Bara att det hela vägen är något lugnare och lite mindre av det mesta.

Berättelsen baseras på en barnbok med samma namn och målgruppen är helt klart de yngre även om filmen fungerar väl för oss vuxna med. Vilket tacksamt nog inte är på grund av några tillagda skämt eller andra lustigheter, utan helt enkelt för att den är så vacker och behaglig att titta på. Historien om den något okonventionella vänskapen är inte direkt unik och vi har sett den berättas förut i olika variationer. Därför blir utvecklingen och vissa turer relativt förutsägbara och överraskningsmomenten är få, om alls existerande. Ändå är mitt engagemang hela vägen på topp och det blir aldrig tråkigt. Jag kan inte nog betona hur mycket jag tycker om det jag ser och verkligen uppskattar den skönt anspråkslösa ytan som skyler flera subtilt tänkvärda budskap därunder.

Musiken är dessutom trallvänlig och ledsagar mig glatt framåt i sagan. Jag får följa med på nattliga tjuvräder bland sovande björnar, ta en tur genom påhittigt uppbyggda kloakbyar under jord och gå vilse i snötäckta skogsdungar där ovan. Det är ett bra tempo hela tiden, samtidigt som ändå tid och tillfälle ges till reflektion, utan att man för den skull någonsin tappar tråden eller intresset.

"Victor och Josefine" är en härlig film att se ihop med hela familjen. Den handlar om viktiga men lättbegripliga saker som att gå sin egen väg, att våga drömma och att inte låta yttre olikheter stå i vägen för inre egenskaper och sann vänskap.