Vittra 2012

1988 spelade Johannes Brost en paranormal utredare (läs: spökjägare) i en av de första, riktiga svenska skräckfilmerna - "Besökarna". Nu gör han comeback i genren när han spelar zombiejägare i "Vittra". Bara en sådan detalj - att få se den snart 70-årige Guldbaggevinnaren springa omkring med gevär och kalla zombiefierade brats för "helvetes jävla idiot" - gör den här lilla lågbudgetrullen värd en liten titt.

Men ha i åtanke, det är ingen större filmkonst vi pratar om. Storyn är ren standard: ungdomar åker ut till gammal stuga i skogen för att festa och ha utomäktenskapligt sex. Vad lurar i källaren om inte en demon som snart förvandlar partygänget till blodtörstiga zombies. Fram med spadar, brandsläckare och allt annat du kan försvara dig med!

Det är uppenbart att gänget bakom "Vittra" har en stor förkärlek till gamla splatterklassiker som "Evil Dead" och George Romeros zombiefilmer. Och filmskapares passion för genren är aldrig något negativt, speciellt i jämförelse med Hollywoodproducenters ständiga, livlösa remakes och uppföljare. Men det man vinner på i hjärta tappar man tyvärr i hjärna. Medan filmen tar sig själv på allvar så blir det stundtals rätt fånigt och dumt. Det hade behövts en smula större humor och självironi.

Det största problemet tillhör dock vad som fått andra svenska rysare på fall. Svensk dialog rimmar illa i samband med spöken, demoner och zombies. Det vi i utländsk film lärt oss svälja med hull och hår låter helt enkelt för löjligt på svenska, oavsett dialekt. Första halvan liknar ofta en parodi, med för genren anpassad rutten kvinnosyn och korkade karaktärer som envisas med att undersöka mystiska ljud i källaren eller ute i skogen.

Lyckligtvis tar det sig lite i andra akten. Det finns ett hyggligt tempo och när det kommer till blodiga effekter sparas det inte på krutet. Filmens renodlade vältrande i splatter är behållningen och det blir stundom riktigt underhållande. Det är inte mycket att hurra för jämfört med de tidiga verken av Romero, Sam Raimi eller Peter Jackson. Men som svensk zombierulle är den betydligt mer sevärd än "Den sista dokusåpan".