Wall Street: Money Never Sleeps 2010

Gordon Gekko, bara namnet skickar rysningar av välbehag genom vilken filmentusiast som helst. Han som fick symbolisera inte bara 80-talets yuppieyra utan utan även något av kapitalismens psykotiska baksida. När det nu gått mer än tjugo år sedan sist har Gekko avtjänat sitt straff och är ute ur fängelset. I hans väg hamnar Jacob Moore (Shia LaBeouf), en rättrådig ung finansstjärna som även råkar vara ihop med Gekkos dotter Winnie (Carey Mulligan). En slump? I think not.

En traumatisk händelse nästlar in girighet, misstro och hat i deras förhållande och i en värld av pengar är det svårt att veta vem man kan lita på.

Oliver Stones tajming kan sägas vara läskigt bra. Världen befinner sig just nu mellan två finanskriser där misstron mot den ekonomiska världen är på bottennivå. Människor har förlorat både hus och hem över. Kan du inte navigera i de hajfyllda börshaven är du ganska körd. På så sätt levererar Stone en intressant örfil mot detta multinationella pengaspel där insatserna i princip är människors liv och hälsa. Med säker hand tydliggör han reglerna i en värld som inte har några. Tyvärr blir det inte mer än så, förståeligt om än önskvärt i kontexten och sin ambition som dramathriller.

"Wall Street: Money Never Sleeps" bjuder på ett högt underhållningsvärde för pengarna. Välspelat i synnerhet av Michael Douglas som helt lysande återtar sin roll som Gekko men där det förutom hans och Shia LaBeoufs roll inte ges mycket utrymme åt de andra karaktärerna. Uppskattas om än inte för sin talang gör Charlie Sheens gästroll  som playboy. Något som efter två timmars film kanske inte lämnar en helt överdriven bismak men hade gett något mer substans i en kissduell män emellan.

Kameraarbetet som bitvis känns något väl effektspäckat håller likväl hög klass. Det är snygga åkningar som varvas med intensiva klipp. Men visst känns det som att även Oliver Stone faller i Hollywood-fällan. En överlag fungerande historia får en make-over à la familjedrama som inte känns helt klockren. Med ett kladdigt slut tappas skärpan.

"Wall Street: Money Never Sleeps" är i uppföljargenren en välarbetad och bra film som egentligen kan stå på egna ben. Det ägnas inte alltför mycket återblickande och hukande inför det som varit men faktum kvarstår, med ett kulturarv som "Wall Street" att leva upp till tillkommer en hel del ansvar och Oliver Stone må balansera på en knivsegg mellan betygen men saknar likväl skärpan för att hugga till med något högre än en medioker trea.