Wallander - Skytten 2009

Det finns en prickskytt i Ystad. Han knäpper en kriminell och frågan är, om offret var noggrant eller slumpmässigt utvald. De kloka poliserna i Ystad kommer snart sanningen på spåren, men inte att en av aspiranterna, vars särdeles privata privatliv passar på att komma fram i ljuset, nyttjar metoder som inte uppskattas av kollegerna.

Det blir jakt. Aspiranten sätter efter en misstänkt och det blir faktiskt ganska spännande. Spänningen är klichéartad men ändå välkommen, eftersom serien fick ett välbehövt tempo. Tyvärr är det över alldeles för snabbt och avsnittet går tillbaka till sina tråkigheter.

För just då var det okej med klichén, då var det ändå tillsammans med att det hände något, under resten av "Skytten" återgår klichéerna och de trötta, välbekanta, gamla dammiga replikerna till att vara just det utan att ha någonting som ursäktar dem. Det är riktigt illa, särskilt när jag vet de kan bättre, de brukar kunna vara dugliga. Både manus och regi är under kritik, och att en dålig personregi ger pinsamt överspel gör saken rejält värre. Till och med Örjan Ramberg blir dålig, vilket borde vara omöjligt, och han borde inte synas här. Han kan bättre. Han är värd mycket bättre.

Stefan Sauk gästar som den vilde aspirantens pappa och imponerar inte heller. Jag har alltid haft rätt svårt för Sauk, det är sant, allt svårare med åren. Han kan visserligen vara bra men det funkar inte med den här dialogen, han är aldrig tillräckligt bra för att bära det här manuset.

Återigen är musiken egentligen det enda jag verkligen kan hylla. Återigen är det vad som är bäst med ett avsnitt av Wallander, skillnaden är väl att steget till det näst bästa är längre än vanligt. Fläskkvartetten fortsätter bidra med mer och mysigare, rysligare, stämning än "Wallander" för tillfället förtjänar.

Det allra värsta är tomgången. Även i de fall karaktärernas historia drivs framåt, finns det ingen känsla av karaktärsutveckling. Det är synd eftersom "Wallander" faktiskt befolkas av trevliga karaktärer jag vill veta mer om, och det är synd eftersom det finns bra saker här. Finns potential. Står man däremot och stampar på samma plats i alldeles för många filmer blir det bara tråkigt. Det här är tråkigt. Jag kan ursäkta dåliga repliker, jag har gjort det förr, men det finns ingen som helst ursäkt för att gå på tomgång.

Men allvarligt talat, det är verkligen ovanligt usel dialog den här gången.