Wallander - Sveket 2013

Eftersom det här är en svensk deckare, bör det inte komma som någon större överraskning eller spoiler att kvinnan, Julia, snart hittas död. Ej heller att pappa Erik blir misstänkt. Allt är däremot inte nödvändigtvis vad det verkar vara, och frågan är om Eriks irrationella beteende och lögner beror på skuld eller någonting helt annat.

Och även om den här delen av historien inte är unik, skulle den kunna bli riktigt sevärd. Här finns material för en intressant konflikt mellan människor, och jag gillar de möjligheter de illvilliga karaktärerna Tore och Alexia ger ifråga om bland annat spänning. Fast i slutändan är det ändå bortkastat, på dålig dialog och ett torftigt manus.

Att ingen tid ges till att bygga karaktärer, att utveckla relationer, är förstås ett återkommande problem i svenska serieproducerade deckare där nya offer och förövare ska presenteras i film efter film, men det är trist likväl. Man borde kunna göra mer. Man borde kunna tänka till några varv extra. Som det är nu blir det bara upprepningar. Mordgåtan i "Sveket" har en upplösning som inte känns helt uppenbar, åtminstone inte från början, vilket liksom saknar betydelse när man slutar bry sig. Hur fin Fläskkvartettens musik än fortsätter vara.

"Sveket" fortsätter även följa Kurt Wallanders växande förvirring, vilket är filmens starka sida (mycket tack vare Krister Henrikssons fina skådespeleri, även om han vid det här laget går en hel del på rutin i rollen). Han glömmer namn, ansikten, bilar, och försöker (förgäves) dölja vad som händer. Slutscenen, en liten bit som visar hans metod för att hålla greppet, är enkel men stark. Den fick det att kännas i brösten.

Fast vägen dit är nästan nittio minuter lång och liksom i säsongens tidigare filmer bjuds vi bara på smulor utmed vägen. Vilket gör att det blir utdraget. Ännu värre vid vetskapen om att det kommer tre filmer till innan förvirringen når sin kulmen. Den här delen av historien hade tjänat på en annan typ av fokus.

"Sveket" är också ett fortsatt tydligt exempel på hur hela serien hade tjänat på ett annat fokus. Färre avsnitt, till exempel. För hur mycket jag än gillar vissa delar av "Wallander", så går det inte att komma ifrån hur gjord varje film känns nu.

Och uppenbarligen finns det fortfarande inga skåningar i Ystad.