Watchmen 2009

Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag var smått oroad inför Zack Snyders senaste. Jag skulle också ljuga om jag skrev att det inte var en av de bästa filmupplevelserna jag haft i mitt unga liv som recensent. "Watchmen" kommer klumpigt nog hamna i samma kategori som "X-Men" och "Batman", superhjältefacket, när den i själva verket skapat sig en helt egen genre (och kanske förtjänar bättre?). Men om det tvista de lärda. Det här är i vilket fall en synnerligen ljuv revansch för oss serienördar.

Tiden är okänd nutid. USA:s president Nixon har blivit omvald för en fjärde mandatperiod. Hopplöshet och likgiltighet har gnagt bort framtidstron i ett samhälle där superhjältar med sina gudalika förmågor blivit lika hatade och fruktade som djävulen själv. Platsen är en parallell preapokalyptisk verklighet där det enda som förhindrar fullständig undergång i form av ett kärnvapenkrig, är en lika skräckinjagande varelse vid namn Dr Manhattan (Billy Crudup). En utstött före detta superhjälte som tillsammans med sina gelikar dragit sig tillbaka från rampljuset.

Glöm moral, glöm heroism och glöm superhjältar av det slag vi lärt känna dem. Som extrema parodier på vårt samhälle, på det ouppnåeliga och orealistiska. En förlegad utopi. "Watchmen" bjuder på något helt nytt och i regissören Zack Snyders händer görs det riktigt snyggt. "300" var visserligen ett visuellt spektakel men till stor del också mycket luft. Med "Watchmen" visar Snyder prov på grym talang när han fyller en bländade snygg yta med ett riktigt mäktigt innehåll. De mänskliga hjältarnas historia med allt vad det innebär.

Och det måste sägas. Mitt blågula hjärta bankar en aning extra när ögonen faller på svenska Malin Åkerman i rollen som Silk Spectre II. Att hon gått från korkade komedier och romcoms, till det här är bara början på en kometkarriär som får en att bli tårögd. Men med nationalismen åsidosatt. Att "Watchmen" förutom spektakulära fightscener, tajta trikåer och kostsamma effekter, skulle vara filmen som bjöd på ett mer än tänkvärt djup är antagligen otippat för oss som inte läst mycket av serierna. Men det är väl bara att konstatera att den ligger på Times 100-lista av en anledning.

Under dryga två och en halv timme pendlar "Watchmen" mellan ett starkt drama, slående action och även en del komiska inslag. Ett spektrum som inte bara bjuder på en rik historia utan också en större mening. Här presenteras helt klart en av de mest fascinerande filmskurkarna, men även en naken superhjälte. Tvära kast med andra ord, från gayfrågor, droger och sex till våld, ondska och heroism, som kommer till ljuv samklang i "Watchmen". Explosivt svårsmält för vissa men en omedelbar klassiker för oss andra.

Så när ni besöker biografen, hyr eller hur ni än gör för att få se "Watchmen", håll ögonen öppna för det här är kult in progress. "Watchmen" är sannerligen en Must Watch 2009.