We Own the Night 2007

James Gray är den typen av regissör som verkar göra samma film om och om igen. Nu har han bara gjort två långfilmer tidigare, kultfavoriten ”Little Odessa” från 1994 och underskattade ”The Yards” från 2000. Men alla hans filmer är starkt rotade i New York-miljön och med kriminalitet och familj som gemensamma teman. ”We Own the Night” har lite större budget och är mer ambitiös än hans tidigare verk, men har man sett hand tidigare filmer kommer man att känna igen sig. Här vill Gray måla upp en klassiskt episk kriminalsaga i bästa Scorsese-stil.

Berättelsen kretsar kring nattklubbschefen Bobby Green (Joaquin Phoenix) och hans problematiska förhållande med brodern Joseph (Mark Wahlberg) och pappan Albert (Robert Duvall), båda luttrade poliser. Året är 1988 och Bobbys nattklubb blir intrasslad i den ryska maffians affärer. När brodern Joseph blir utnämnd till chef för en specialrotel med uppgift att sätta dit en känd rysk knarkhandlare sätts brödernas redan ansträngda relation på spel. Snart eskalerar konflikten mellan polisen och maffian och familjen ser sig allt mer indragen i ett händelseförlopp de inte kan påverka.

Gray har sagt i intervjuer att han skrivit manuset med Shakespeare-pjäsen ”Henrik IV” som största inspiration och det märks. Det är verkligen en klassisk uppsättning, broder mot broder och Duvall som den kraftlöse kungen som försöker förena familjen. Men det här är samtidigt filmens största svaghet. Handlingen känns konstruerad och ibland fullkomligt ologisk, huvudkaraktären Bobby är det slående exemplet. Hans utveckling under filmen känns inte äkta, trots en bra rolltolkning av Joaquin Phoenix. Visst det finns händelser som motiverar Bobbys förändring, men de är stelt skildrade och stressas förbi i för snabb takt. Resultatet blir underligt. Under visningen jag var på fnissades det en hel del under vissa scener där manusets brister skapade oavsiktlig komik.

I andra avseenden är ”We Own the Night” bättre. Fotot är i sina stunder enastående och miljöskildringen av åttiotalets New York är bra (även om den konstigt nog mer ser ut att föreställa 1980 än 1988).Två långa action-scener är bland de bästa jag sett på bio i år. Den ena, en våldsam eldstrid i ett klaustrofobiskt lagerhus är olidligt spännande och den andra är något så ovanligt som en rasande snygg biljakt som ekar mer av ”French Connection” än mer moderna testeronstinna motsvarigheter. I de här stunderna är filmen fantastisk men när de ramas in av det förvirrade manuset gör de inte mycket nytta.

Det här är Joaquin Phoenix film, Wahlberg och Duvall har mindre roller än vad man kanske kunde tro. Alla tre gör bra insatser och lyckas hålla huvudet ovanför vattenytan trots en del stela repliker. Eva Mendes spelar Bobbys flickvän men karaktären slarvas bort av regissören och får inget riktigt fotfäste i berättelsen.

”We Own the Night” har alla förutsättningar för att vara en riktigt bra film men missar målet på grund av det klumpiga manuset. Förhandssnacket har liknat den vid Scorseses ”The Departed” och visst, det är lätt att se likheter. Men det går inte att komma i från att den känns som en sämre kopia, om än en riktigt snygg sådan.