Westworld 1973

Det roligaste med att se bortglömda kultfavoriter som ”Westworld” är att inse hur stort inflytande de haft på moderna klassiker. Det är ingen slump att regidebuterande Michael Crichton senare skrev både ”Jurassic Park” och ”Twister”, två tunga actionrökare där människan utmanar och leker med naturen. Något som även förekommer i ”Westworld” med mindre spektakulära effekter men mer svidande satir.

Här finns även robotarna som gör revolt (”I Robot”), människors morbida önskan om att döda (”Hostel”, ”The Purge”), behovet av att skapa en fiktiv värld och försöka kontrollera den (”Truman Show”, ”The Cabin in the Woods”) samt inte minst den ostoppbara icke-människan som bokstavligen kliver över lik för att nå sitt mål (”Terminator”). ”Westworld” är en godispåse av modern satir och svart humor, några år före sin tid.

Handlingen utspelas i en nära framtid där nöjesparker med diverse teman byggts för turister att så verklighetstroget som möjligt få uppleva olika tidseror (Romarnas tid, medeltiden, etc.). Nyskilda Peter (Richard Benjamin) tas med till Vilda Västern av vännen John (James Brolin) där roar sig med kusligt människoliknande robotar - både kvinnor de ligger med och män de skjuter ihjäl. Men den senare typen får snart eget liv…

”Westworld” är ingen mästerlig satir utan liknar snarare ofta en kitschig B-film. Å andra sidan känns det lite som syftet. En lite tokig Västern Med Robotar där korkade amerikanare får förverkliga sina pojkdrömmar om att vara cowboys och riddare. Därför känns det desto mer när det verkliga våldet tar plats. När vuxenleken blir blodigt allvar.

Benjamin och Brolin är så pass sympatiska och charmiga, hur svinigt de än beter sig, att man faktiskt bryr sig om vad som ska hända dem. Men ännu bättre så spelar Oscarsvinnaren Yul Brynner (”Kungen och jag”, ”7 vågade livet”) den envisa mördarroboten. För en aktör som Brynner är detta naturligtvis en parentesroll men hans intensiva blick och avskräckande uppenbarelse är perfekt. Ingen cowboyrobot man vill möta i en mörk Vilda Västern-gränd direkt.

”Westworld” är ingen film som bör tas på dödligt allvar och ingen film som vill bli det heller. Det är underhållande, lättviktig popcornsatir med aningen fördummade karaktärer som inte skulle se en varningsflagga om den viftades framför näsan på dem och ett klimax rakt ur den typ av skräckfilm där mördaren vägrar dö. Men hey, det är en film med robotcowboys - enbart det gör den värd en titt.