When a Stranger Calls 2006

De dyker upp med jämna mellanrum, skräckfilmsvärlden är full av dem. Jag talar givetvis om uppföljare och nyinspelningar. ”When a stranger calls” tillhör den senare gruppen, originalet såg dagens ljus 1979 och fick i sin tur en uppföljare fjorton år senare med en lite mer fantasifull titel än vad uppföljare i regel brukar ha, ”When a stranger calls back”. Nu har jag inte sett någon av dessa filmer, vilket inte beror på lathet från min sida utan på att båda tyvärr är svåra att få tag i.

Efter att ha ägnat 800 minuter åt mobilsamtal, anser Jill Johnsons (ja, hon heter faktiskt så) föräldrar att deras äldsta dotter måste lära sig att ta konsekvenser av sitt handlande. Därför förbjuds hon att gå på skolans årliga strandfest och tvingas istället att sitta barnvakt åt ett förmöget pars barn för att på detta sätt betala tillbaka en del av den skyhöga telefonräkningen. Det nämnda paret bor i en enorm och tjusig villa, långt utanför all normal bebyggelse. Ingen direkt hjälp finns med andra ord att få om något skulle hända. Och givetvis dröjer det inte länge innan något händer. Telefonen ringer och det som Jill hör när hon lyfter upp luren är någons högljudda andetag. Detta i kombination med ett stort och mörkt hus, innehållande flera rum och vrår, mystiska ljud och energiska katter medför att det under större delen av filmen inte blir särskilt många lugna stunder för vare sig Jill eller åskådaren. Jag har motstridiga känslor angående hur mycket jag skall avslöja i detta handlingsreferat. När jag inför visningen tog del av den information som filmbolaget lämnat ut, blev jag lite irriterad då den avslöjade för mycket och därmed delvis störde eller rättare sagt förstörde min filmupplevelse. Så för att inte ni skall råka ut för samma missöde, nöjer jag mig därför med det som jag hittills skrivit. Och om er nyfikenhet blir för stor får ni antingen se filmen eller läsa filmbolagets information, även om jag bestämt avråder från det senare.

Det finns skräckfilmer och det finns skräckfilmer. ”When a stranger calls” är en typisk highschool-skräckfilm, av den sorten i vilken några unga personer råkar ut för en obekant individ som dyker upp från ingenstans och av okänd anledning börjar slakta människor till höger och vänster. En sådan films primära uppgift är inte att få oss att använda våra små grå, utan helt enkelt att skrämma oss. Och detta klarar ”When a stranger calls” av utmärkt. Visst, man skulle kunna hävda att denna film är full av billiga skräckeffekter, men vad spelar deras prislapp för roll så länge som de är effektiva? Åtminstone blev jag personligen rädd, sen om det beror på att jag är lättskrämd eller inte låter jag vara osagt. Som kontrast kan jag väl ändå säga att recensenten som satt på raden framför mig gäspade sig igenom större delen av filmen. Givetvis, om man nagelfar denna film, hittar man en del saker eller förlopp som inte är helt logiska. Men återigen, syftet är definitivt inte att vi skall få något att grubbla över utan att vi skall hoppa till där vi sitter i vår bekväma fåtölj.  

I denna genre brukar klichéerna hagla. Ni vet, sådana där i stil med att karaktärerna så gott som alltid kliver in i utrymmen där varje människa med lite självbevarelsedrift hade tvekat, att den lunkande mördaren alltid är hack i häl på sitt springande offer och att det tydligen alltid är så varmt i dessa filmer att minst en av karaktärerna känner sig tvingad till att uppträda lättklädd. Egentligen är det inget fel med dessa (tvärtom kan de vara underhållande, fast kanske inte riktigt på det sätt som filmmakarna tänkt sig), men det är glädjande att man här har lyckats undvika de flesta. Det enda som är riktigt dåligt är de avslutande scenerna, som drar ner betyget, kanske inte rejält men tillräckligt. Ändå är det klart värt att se denna film, men kom ihåg att inte läsa på alltför mycket om den innan – om du gör det kan du lika gärna vänta tills den kommer ut på DVD.