Where in the World is Osama Bin Laden? 2008

Med bara veckor kvar till frugan ska föda, börjar Morgan Spurlock på allvar oroa sig över sitt kommande barns säkerhet. Att babysäkra hemmet är givet, men värre hot återstår. För hur kan man fostra en son eller dotter i vårt livsfarliga samhälle? Han inser sitt uppdrag, hur långsökt det än må verka: Al-Qaidahöjdaren Usama bin Laden måste hittas, innan Spurlockätten kan utökas med en småtting.

Ja, som ni hör är det här en dokumentärfilm att tas med en stor nypa salt. Spurlock är trots allt killen som levde på Big Macs i trettio dagar för att se om det är onyttigt (ifall du missat ”Super Size Me”: ja, det är onyttigt). Inspirerad av diverse våghalsiga actionhjältar ger han sig i kast med sitt omöjliga uppdrag: han går en intensivkurs i hur man handskar extrema situationer såsom granatattacker eller gisslandraman, och vaccinerar sig mot lite allt möjligt innan avstamp mot Mellanösterns mörkaste grottor.

Sist levererades ett lättsmält men underhållande budskap, och Spurlocks andra långfilm är inte så annorlunda. Till en början. Med skojig grafik målar han upp bin Laden som Tekken-motståndare och som managern bakom en framgångsrik franchise (McDonalds får tåla att bli hånade igen, när de i det här fallet jämförs med terroristnätverk).

Så börjar resan genom skrämmande marker: Egypten, Marocko, Saudiarabien, Afghanistan och Pakistan står på schemat. Micken är alltid i beredskap att ställas framför lokalbefolkningen som gärna berättar sina historier – som för oss kan verka skrämmande men som blivit vardagsmat för dem. Vi får besöka skolan som just sprängts, muslimer som trots alla motgångar har drömmar för sin familj som alla andra, och en avlägsen släkting till bin Laden som, tro det eller ej, påstår sig vara en laglydig medborgare.

Terrorkriget, Koranen och USA:s utrikespolitik kan verka som stora ämnen för en lättviktsfilmare som Spurlock, men han lyckas föra fram sin poäng - att vi är så vana vid att höra en sida av historien att vi glömmer bort att det finns en annan.

Nej, Morgan hittar aldrig Usama bin Laden. Men mitt under sin orädda resa genom några av världens farligaste landskap upptäcker han betydligt viktigare saker. Att här finns människor precis lika trötta på krig och konflikter som alla vi andra. Den enda skillnaden är att medan vi kan zappa förbi tv-nyheterna, är bomber och självmordsdåd för dem något som de – och deras barn inte minst - får vara beredda på varje dag. I det så kallade kriget mot terrorismen, som amerikaner mer än gärna stödjer, finns en avsevärd mängd civila som önskar att någon fokuserade på dem.

Det är långt från hemskheterna som kablas ut på CNN. Du ser garanterat inga amputerade barnsoldater eller något annat av krigets värsta baksidor. Spurlock paketerar sitt budskap ytligt och lättsamt men det gör det också lättillgängligt. Han har i slutändan kanske inga revolutionerande avslöjanden. De flesta av hans budskap – som att inte alla med turban är terrorister – är nog de flesta utanför Amerika medvetna om. Men i Spurlocks underhållande Michael Moore-light-stil blir resan i jakt på bin Laden trots det värd en biljett.