White House Down 2013

Vita huset är under attack, igen! För såg inte vi det här alldeles nyss? Jodå, så sent som i maj hade Antoine Fuquas "Olympus has Fallen" biopremiär med en nästan identisk handling. Vi ska nu göra en god samhällsgärning och lära dig skilja på de två filmerna med en enkel checklista.

1. Är Vita huset under attack? (Uppenbart, ja.)

2. Har terrorister tagit sig in alldeles för lätt? (Check.)

3. Du menar väl inte att det finns en mullvad i Vita huset?! (Check.)

4. Planerar de nu att avfyra kärnvapenmissiler mot några väl valda mål? (Jodå.)

5. Har hela vaktstyrkan kolat av blotta förskräckelsen, och lämnat över uppdraget att rädda världen till en enda man, en livvakt som bara råkat vara i närheten av en lycklig slump? (Check.)

6. Kommer han att stoppa missilerna i allra sista sekunden? (Det vore ju en fet spoiler att säga ja, men actionklyschornas fest vore väl inte komplett om svaret var nej. Vi låter det vara osagt.)

7. Spelas han av en träig Gerard Butler? (Svar nej. 1-0 till "White House Down"!)

8. Är en irriterande unge på rymmen? (Jajamen. I "White House Down" är det hjältens 11-åriga dotter, ett vandrande uppslagsverk på ämnet Vita huset och drottning av sociala medier, som smyger runt i korridorerna och kablar ut busarna direkt på Youtube.)

9. Sitter filmens bästa skådespelare på otacksamma biroller, som mest handlar om att se lätt bekymrade ut i något kontrollrum på behagligt avstånd till hela dramat? (Check.)

10. Bor världens mäktigaste man möjligen omgiven av världens sämsta säkerhet? (Jajamen. Hashtag skämskudde!)

Hashtag? Ja, det finns ju såklart de som missat "Olympus has Fallen" och inte fattar ett dugg av vad jag pratar om. För den lyckliga skaren kommer här nu en helt ordinarie recension av "White House Down":

Vita huset är under attack! Intaget och belägrat av ett gäng amerikanska cowboys, som inte alls håller med om den sittande presidentens fredsplaner. Som tur är råkar livvakten John (Channing Tatum) vara just där på arbetsintervju, och säg ett bättre provjobb än chansen att få stoppa onda planer och vilsekomna missiler?

Sist Roland Emmerich begav sig till 1600 Pennsylvania Avenue var det för att låta utomjordingar jämna stället med marken i "Independence Day". Nu är han tillbaka hemma hos världens mäktigaste man, och bli inte lurad: Jamie Foxx må likna Barack Obama och kriget i Mellanöstern kommer ofta på tal, men det handlar inte om någon förklädd politisk kommentar. Nej, även den här gången väntar en kamp för överlevnad och en uppvisning i pyroteknik, spetsat med en och annan humoristisk oneliner.

Det är framför allt det som skiljer den här från Antoine Fuquas kopia, som spelades in ungefär samtidigt men hann upp på bio tidigare. För "White House Down" har en vassare rollbesättning i främst Channing Tatum och Jamie Foxx, och de har i sin tur bättre personkemi som nästan gränsar till en skön actionkomedi där bromance uppstår bland raketgevär och granater. Jag sa "nästan".

Fullt ös, absolut, Problemet är bara att filmen aldrig blir riktigt engagerande. Kanske har jag nu sett det några gånger för mycket (inte minst Michael Bays gisslanthriller "The Rock" dyker ofta upp i tanken), kanske är Emmerich verkligen inte något berättargeni. När man plockar bort hans egna massförstörelsevapen, alltså CGI-verktygen som överanvänts i "Day After Tomorrow" och "2012", finns helt enkelt ingen riktig spänning eller energi kvar att förlita sig på.

För någon som Emmerich, kungen av destruktion och effektspektakel, är det här en småskalig actionfilm jämfört med vad han tidigare gjort. Även om han av bara farten brände av närmare 150 miljoner dollar den här gången också, blir det inget mindre än ännu en "Die Hard"-kopia, så när som på karaktärsnamnet John Cale, hans sinne för dålig humor och hans vita linne.

Men för all del. Presidentens hem är en spännande miljö för gisslandraman och pangpangaction. Om du bara ska se en "Vita huset under attack"-film i år, är det den här som gäller.