White Material 2009

Berättelsen utspelar sig i ett icke namngivet afrikanskt land där det pågår ett inbördeskrig. Ju blodigare det blir desto fler vita familjer lämnar landet. Men familjen Vial som i flera generationer har ägt kaffeplantage i landet stannar kvar. Det är främst Maria, mamman i familjen, som inte har en tanke på att lämna sina ägor medan de andra är mer tveksamma. Stämningen mellan familjemedlemmarna blir allt mer spänd samtidigt som de ständigt hotas av militär och rebellsoldater.

Regissören Claire Denis som bland annat har gjort "Chocolat" (från 1988) låter sin berättelse ta tid. Filmen stannar upp i speciella ögonblick där det viktiga, och det som främst förmedlas, är karaktärernas känslor. Tempot må vara långsamt men det blir ändå aldrig tråkigt. Dessutom blandas det hela upp med mer actionfyllda och rätt obehagliga scener.

Trots att det handlar om ett krig är det här i första hand en film om relationer och inte direkt några lyckliga sådana. Det är ingen klassisk berättarteknik som används i "White Material" utan bilderna får stå för sig själva. Fotot är mäktigt och musiken från Tindersticks likaså.

Isabelle Huppert är bra på att spela manisk, det vet alla som har sett "Pianisten" där vissa scener har etsat sig fast på näthinnan. Inte för att Maria är riktigt lika galen men hon lider helt klart av en besatthet, i det här fallet av kaffeplantagen. Hon lyckas göra ett oförglömligt intryck och är den som bär hela filmen på sina axlar. Därmed inte sagt att de andra skådespelarna gör dåligt ifrån sig. De är också riktigt bra, särskilt Christopher Lambert, men de hamnar ändå lite i skymundan bredvid Isabelle Huppert.

Marias karaktär väcker också en del frågor. Det är svårt att acceptera att någon kan bli så blind att hon inte ser att den egna familjen håller på att gå i bitar. Vad är det som har fått henne att så envist hålla fast vid något att hon riskerar sitt och andras liv? Hennes egen förklaring är att hon är rädd för att åka till Frankrike och slappna av och bli besviken. Underförstått är att hon är rädd för att stanna upp och ta tag i de känslor som hon har tryckt undan. För henne är det här hennes hem minst lika mycket som det är hennes anställdas hem. Hon sätter inte in sig själv i något kolonialt sammanhang och förstår inte vad hon har med de andra vita familjerna att göra.

"White Material" är en film som lyckas bli mäktig med raffinerade medel och Claire Denis regi imponerar.