White Noise 2005

Jag såg "White Noise" med min skräckfilmsfantast till vän och enligt henne var skräckfaktorn ”inte så farlig”. Själv kände jag hur jag kröp allt längre ner i biosalongens stol i takt med min stigande rädsla. Filmen börjar som så många andra skräckfilmer med en mjuk vaggning in i ett bedrägligt lugn. Men snart börjar mystiska och otäcka saker att ske. Redan i inledningen möts vi av brusiga tevebilder föreställande otydliga gestalter som en föraning om vad som komma skall.

I huvudrollen möter vi Michael Keaton och jag kan inte hjälpa att jag fortfarande tänker på Batman när jag ser honom. Det är synd att det ska vara så men jag tycker att skräckfilmer blir bättre med okända skådespelare. Det är som om man i skräckfilmerna behöver tro att allting sker i verkligheten för att man ska bli riktigt rädd.

Keaton spelar Jonathan Rivers, en arkitekt vars liv slås i spillror när hans fru Anna omkommer. Jonathan gör sitt bästa för att gå vidare i livet när en man med en underlig hobby tar kontakt med honom. Han säger sig ha uppfattat Annas röst via ERF, ett elektroniskt röstfenomen. Jonathans sorg övergår nu till besatthet, han glömmer de levande i sin jakt på de döda. Snart får han också vetskap om att inte alla röster från andra sidan är av godo. Och trots att han både blir förfölj och hotad av dessa mystiska skuggvarelser fortsätter han sitt sökande efter Anna.

I mitten av filmen är den som bäst. Det är ovetskapen som gör att spänningen ökar. På samma sätt är det slutet som förstör. När förklaringen kommer faller all skräck till marken. En strid mellan Jonathan och ett spöke känns bara patetisk och jag hakade upp mig på den uppenbara dataanimeringen. Hade man klippt bort slutscenerna, eller åtminstone lämnat lite åt fantasin hade det här varit en mycket bra skräckfilm. Den känns verklighetsbaserad och lagom övernaturlig. Kopplingarna till ERF gör att man ryser lite extra. Filmen väcker en del skrämmande tankar kring livet efter detta. Skulle det här kunna hända i verkligheten?

"White Noise" är helt klart värd att se och jag tyckte att den var riktigt otäck. Men från en riktig skräckfilmsfantast skulle den förmodligen få ett rätt så ljummet betyg.

ONÖDIGT VETANDE Mer information om ERF finns på sidan: http://aaevp.com (American Association of Electronic Voice Phenomena).