Why Him? 2016

Handlingen är rätt enkel, Cranston spelar den stolte pappan till en Stanford-student, Stephanie, spelad av Zoey Deutch, som bjuder in hela familjen att träffa hennes nye pojkvän i Kalifornien över julen. Vad de inte vet är att pojkvännen, som spelas av James Franco, är ett fullständigt galet original som dessutom är IT-miljonär. Han säger "fuck" och "shit" mest hela tiden, har lamor och bisonoxar i trädgården, och har dessutom tatuerat in hela familjens ansikten över ryggen. Kort sagt; inte grabben du vill att din dotter ska gifta sig med.

Om den här filmen hade rollsatts fel hade den nog sjunkit som en sten fortare än kvickt, men det är svårt att inte tycka om Franco i rollen som aningslös douchebag med gott hjärta, och Cranston lyckas ofta sälja in även de skämt som kanske inte hade stått på egna ben i någon annans mun. Deras samspel funkar helt enkelt. 

"Why him?" misslyckas dock på en del andra sätt. Motorn som håller igång filmen är väl inte direkt byggd av det hårdaste virket, och vissa stunder står den och hostar betänkligt. Speltiden blir för lång i förhållande till handlingens bärkraft, så det blir en sådan där klassisk "för lite smör på för mycket bröd"-situation av alltihop. Aldrig katastrofalt på något sätt, men aldrig fenomenalt heller. 

Det som till sist räddar filmen från att verkligen drunkna i mediokerhetens träsk är att det finns ett hjärta bakom den. Inte det starkaste hjärtat i världen kanske, inte alls, men tillräckligt starkt för att hålla liv i mitt intresse och för att ge "Why him?" ett existensberättigande. Och här och där sticker några riktigt roliga skämt upp sina huvuden ur sanden också, som lök på laxen. Synd bara att det är lite för långt emellan dem. Det här är en fullt godkänd "i brist på annat"-film helt enkelt, som lyfts av två skarpa skådisar man gärna ser mer av.