Willy & monsterplaneten 2019

När familjens rymdskepp råkar ut för en olycka lämnar lille Willys räddningskapsel honom långt bort från hans föräldrar på en outforskad planet. Till sin hjälp har Willy roboten Nick som är en usel beskyddare i desperat behov av solcellspaneler. Han hittar också den gula varelsen Blixten som blir ett hundsubstitut. Tillsammans måste de tre överleva på den färgsprakande men lagom farliga Monsterplaneten tills Willys föräldrar kan hitta dem igen.

I den inledande scenen vaknar vår hjälte Willy ombord på ett rymdskepp. Han kliver in i en maskin som med många olika applikationer och armar sköter hela hans morgontoalett. Det är charmigt, men också någonting vi sett uppskattningsvis 2300 gånger. Det är så jag skulle beskriva hela filmen, den har charm men trots alla möjligheter med en monsterplanet är den inte särskilt fantasifull - vilket borde vara omöjligt!. Det känns som om de försökt göra en bra film, men samtidigt har de följt en strikt checklista över framgångsrika koncept i barnfilm samlade från decennium av fokusgrupper så noga att livet sugits ur den.

 

Willy både ser ut och beter sig som majoriteten av alla pojkhjältar vi sett i film sen mediet uppfannas. Hans relation till Blixten är så klichéartad att den har en egen sida på TV-tropes kallad A boy and his X. Nick är den stereotypa roboten som försöker förstå mänskligt beteende men det är ganska abstrakt för honom. Djuren omkring dem är söta och lagom farliga, men ingenting dessa utomjordingar gör lyckas överraska. Dessa standardiserade karaktärer är i sig inte tillräcklig för att förstöra en film - faktum är att jag har en svaghet för både söta djur och robotar som inte förstår sig på människor. Om bara "Willy och Monsterplaneten" hade överraskat mig lite, eller gjort någonting lite mer kreativt så hade jag höjt betyget. För det finns ett bra grundmaterial, men vad de väljer att göra (eller snarare väljer att INTE göra) med det retar mig nästan lika mycket som huvudrollens röstskådespelare.

Det är olyckligt för “Willy och Monsterplaneten” att filmen kommer ut samma månad som “Pokémon: Detective Pikachu”. Det känns som om enda anledningen att någon kommer att se “Willy och Monsterplaneten” är om dagens samtliga visningar av “Detective Pikachu” är fullsatta. Vanligtvis hade jag tyckt synd om denna lilla franska uppstickare som kommer brutalt överkörd av ett enormt multimedialt franschise - men “Pokémon: Detective Pikachu” är helt enkelt en bättre film.

“Willy och Monsterplaneten” är en film så okej att det nästan är plågsamt. Det kommer inte bli något barns favoritfilm, men det kommer definitivt underhålla dem i 90 minuter.