Wine Country 2019

Amy Poehler gör sin långfilmsregidebut i tryggt sällskap när hon samlar sina vänner, med nämnda talanger i täten, och låter dem alla skina var för sig och tillsammans.

 

Abby (Poehler), Naomi (Rudolph), Catherine (Ana Gasteyer), Val (Paula Pell), Jenny (Emily Spivey) och Rebecca (Rachel Dratch) ska under en helg fira den sistnämndas 50 årsdag i ett hus de hyr av Tammy (Fey) ute i vindistriktet Napa Valley. Mellan vinprovningarna flyter dock hemligheter och gamla konflikter upp till ytan, vilket hotar den gemytliga stämningen.

 

Detta är en riktig ensemblefilm, som når långt tack vare det underbara samspelet kvinnorna emellan. Det märks att de är gamla vänner även privat, för den sprakande kemin vi får se utspelas, är äkta och kan inte fejkas fram.

 

Manuset av Liz Cackowski och Emily Spivey är välskrivet, roligt och följer en enkel, men smart dramaturgi, utan onödiga utsvävningar. Det är förvisso ganska nedtonat och blir aldrig sådär vulgoflabbigt som jag hade förväntat mig innan, och kanske till och med sett fram emot, fast å andra sidan ler jag istället konstant. Kvinnorna är ju bara så härliga! Underhållande på sina egna villkor och aldrig överdrivet galna eller karikatyriska, vilket ju är risken är när det ska skojas till för mycket. Här blir det kanske väl larvigt vid ett par tillfällen mot slutet, men det struntar jag i för jag är upptagen av att bara njuta av fantastiska kvinnor som i all enkelhet får vara fantastiska ihop.

 

Poehler är en kompetent regissör, som verkligen bjuder till och ger samtliga av sina vänner och sig själv utrymme att utvecklas till intressanta och genuina personer. Alla spelar verkligen en väsentlig roll i helheten, även om Maya Rudolph i mina ögon lyser mest. Hon är hela tiden rolig utan att till synes alls anstränga sig och har några minnesvärda scener, varav ett i bubbelpoolen när hon, något vinmarinerad, högljutt sörjer Prince bortgång. Alla är de som sagt ljuvliga, för trots att själva historien är rätt dämpad mot vad den kunde ha varit, så är det aldrig på bekostnad av skådespelerskornas karisma.

 

”Wine Country” är ett drama om vänskap och att utan ångest bli äldre. Filmen hyllar den vuxna kvinnan och ger henne spelrum att vara som hon är. Det är så otroligt befriande och härligt att se, men trist nog fortfarande, ganska ovanligt på film.

 

Visst har det i kölvattnet av ”Bridesmaids” kommit ett gäng roliga filmer där kvinnor utåtagerande tagit sin plats. Men det har då oftast handlat om yngre kvinnor, medan den mognare fått stå tillbaka och tidigare mest sett på. Här är det istället de som syns! Ljuset riktas mot medelålderskvinnor som får existera helt för egen del och det gör mig så glad att se.

Tack Poehler och kompani, och tack Neflix för att ni ger plats åt mer än bara de som alltid tar den annars.