Wish Upon 2017
Synopsis
En tonårstjej upptäcker en låda som har magiska krafter, men den kommer med ett dödligt pris.
Info
Originaltitel
Wish Upon
Biopremiär
14 juli 2017
DVD-premiär
27 november 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
15 år
Längd
Ingen skrämmande kopia
Det enda som egentligen är värre än en dålig skräckremake eller - uppföljare är en rysare som är så tom på idéer att den inte bara kopierar en känd film utan så många att man nästan tappar räkningen. Som ”Wish Upon”.
”Be careful what you wish for…” Knappast någon originell premiss för en rysare. När det kommer till ”Wish Upon” är det lätt att tro att det kan vara något nytt och fräscht eftersom det inte är någon trött uppföljare/remake/reboot, etc. Originell är den dock knappast heller. Snarare som man kokat ihop ingredienser från en rad både nämnvärda och mer bortglömda skräckfilmer.
Storyn följer tonåriga Clare (Joey King) som är mobbad i skolan, olyckligt kär i skolans snygga kille och har en fattig loser-farsa (Ryan Phillippe) som rotar i sopor. Så dyker en mystisk, magisk låda upp som visar sig kunna förvandla Clares innersta önskningar till verklighet. Men inte oväntat så sker det till ett pris… (Ja, folk råkar illa ut och i många fall dör.)
Som ett hopkok har någon tagit en handfull ”Den onda cirkeln” (många av Clares önskningar är nästan direkt hämtade ur den gamla 90-talsthrillern), några rejäla nypor ”Final Destination” (de ”kreativa” dödsscenerna känns om ratade ur valfri film från denna serie), samt några kryddmått av ”Drag Me to Hell”, ”Wishmaster” och ”Carrie”. Känslan av déjá vu hänger konstant i luften.
Ska något positivt nämnas så både beter sig och ser Clare ut som en vanlig tonårstjej till skillnad från hjälplösa offer och sexiga våp som ofta förekommer i denna sorts film. Att hennes kärleksintresse är asiatiskt är något slags historiskt genombrott i genren. Tyvärr är hon också en ganska hopplös huvudperson som misslyckas med att göra något rätt. I en scen ska vi helt köpa att hon är beredd att offra människoliv för att höra hennes farsa spela saxofon och gå på fest med sin nya pojkvän.
Rent talangmässigt är både dialog och spel på en stundtals genant nivå, även om det är roligt att man rollsatt 90-talshunken Phillippe som skäggig slusk. Ibland åker till och med skämskudden fram, som i ett omotiverat shopping-montage! Det värsta och kanske tråkigaste med ”Wish Upon” är att den begår två av skräckgenrens största dödssynder - den är förutsägbar och inte ett dugg läskig.
Postern skryter glatt med att det är regissören bakom ”Annabelle” som ligger bakom. Men medan den filmen kanske främst funkade hyfsat tack vare den kusliga titeldockan så påminns vi här snarare om att John R. Leonetti även gjort skräp som ”Mortal Kombat: Annihilation” och ”Butterfly Effect 2”.
Som blodtörstande skräcknörd önskar man sig ständigt ett bredare utbud av rysare i biorepertoaren. Men är det sådant här som erbjuds då gäller det verkligen att akta sig för vad man önskar…
Storyn följer tonåriga Clare (Joey King) som är mobbad i skolan, olyckligt kär i skolans snygga kille och har en fattig loser-farsa (Ryan Phillippe) som rotar i sopor. Så dyker en mystisk, magisk låda upp som visar sig kunna förvandla Clares innersta önskningar till verklighet. Men inte oväntat så sker det till ett pris… (Ja, folk råkar illa ut och i många fall dör.)
Som ett hopkok har någon tagit en handfull ”Den onda cirkeln” (många av Clares önskningar är nästan direkt hämtade ur den gamla 90-talsthrillern), några rejäla nypor ”Final Destination” (de ”kreativa” dödsscenerna känns om ratade ur valfri film från denna serie), samt några kryddmått av ”Drag Me to Hell”, ”Wishmaster” och ”Carrie”. Känslan av déjá vu hänger konstant i luften.
Ska något positivt nämnas så både beter sig och ser Clare ut som en vanlig tonårstjej till skillnad från hjälplösa offer och sexiga våp som ofta förekommer i denna sorts film. Att hennes kärleksintresse är asiatiskt är något slags historiskt genombrott i genren. Tyvärr är hon också en ganska hopplös huvudperson som misslyckas med att göra något rätt. I en scen ska vi helt köpa att hon är beredd att offra människoliv för att höra hennes farsa spela saxofon och gå på fest med sin nya pojkvän.
Rent talangmässigt är både dialog och spel på en stundtals genant nivå, även om det är roligt att man rollsatt 90-talshunken Phillippe som skäggig slusk. Ibland åker till och med skämskudden fram, som i ett omotiverat shopping-montage! Det värsta och kanske tråkigaste med ”Wish Upon” är att den begår två av skräckgenrens största dödssynder - den är förutsägbar och inte ett dugg läskig.
Postern skryter glatt med att det är regissören bakom ”Annabelle” som ligger bakom. Men medan den filmen kanske främst funkade hyfsat tack vare den kusliga titeldockan så påminns vi här snarare om att John R. Leonetti även gjort skräp som ”Mortal Kombat: Annihilation” och ”Butterfly Effect 2”.
Som blodtörstande skräcknörd önskar man sig ständigt ett bredare utbud av rysare i biorepertoaren. Men är det sådant här som erbjuds då gäller det verkligen att akta sig för vad man önskar…
| 14 juli 2017 19:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Wish Upon
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu