Woman of the Hour 2023

Om ni trodde dejting idag var tufft, var det nog inte lättare på 1970-talet.

 

Sheryl (Anna Kendrick) är en aspirerande skådespelerska i Los Angeles som gång på gång får se drömrollerna passera förbi. Hon accepterar motvilligt den mindre attraktiva “rollen” i en skojig dejtingshow, där hon har chans på romans genom att ställa kluriga frågor till tre olika ungkarlar som hon inte får se ansiktet på - och kanske inte heller få se deras egentliga avsikt.

 

“Bachelor number 3” är nämligen en seriemördare som inte alls har kommit dit för en gullig romantisk stund. Det riktigt bisarra i det hela? Det är baserat på en riktig berättelse.

 

Utifrån en icke-linjär storytelling får vi både fasas ikapp med olika kvinnor som tyvärr fallit offer för denna sliskiga man, såväl som att vi får följa Sheryls nervkittlande val av framtida kavaljer. Trots det tunga ämnet är det allt annat än en visuellt mörk film, då både överfall och den klatschigt inredda studion i sann 70-tals-anda sätts i tvär kontrast till vad som egentligen händer. Detta leder till en smart film, där små, krypande medel sätts in för att göra det riktigt läbbigt.

 

Hela historien är så pass fruktansvärd och man hinner med hela känsloregistret från att bli upprörd och stressad till lättnad och medlidande, och om igen under vår ganska sorgliga färd.

 

Genom åren har många krimfilmer såväl som tv-serier (och även för all del de senaste årens true-crime-trend) “frossat” i kvinnomord på ett ganska motbjudande sätt. Den oskyldiga kvinnokroppen har reducerats till rekvisita snarare än en tragedi, vilket är något som har väckt irritation.

 

“Woman of the Hour” revolutionerar inte detta på något vis, men den ger åtminstone kvinnorna en berättelse innan det hemska sker. Detta gör den ibland glättigt ljusa film totalt nattsvart och gör att det nästan vänder sig i magen på mig. Dessa kvinnor förtjänar ett namn, ett ansikte och att få sin röst hörd - snarare än att deras mördare ska bli ett välkänt, om än ökänt, namn.

 

Anna Kendrick, som både spelar huvudroll och regisserar, har gått från klarhet till klarhet och visar här upp ytterligare en sträng på sin lyra. Hennes sarkastiska Jessica var alltid en favorit i “Twilight”-serien och hon har dessutom visat upp en lurigt komisk sida i “A Simple Favor” och “Pitch Perfect”. Här tacklar hon något så tungt som en psykopat med fäbless för mord, men främst utifrån offrens upplevelser vilket gör det både empatifyllt och rent av ögonöppnande. En mördare behöver inte vara skum och ensamvarg, utan kan vara vältalig, smart och utåt sett verka helt normal.

 

Det som är extra intressant med den rafflande “Woman of the Hour” är att det inte är en enkelspårig krim-“whodunnit”, eller “bara” en jakt på en mördare. Visst, vi vet från de första rutorna vem det är som egentligen är som njuter av att döda om och om igen, men vi möter likväl en hel del andra ruttna ägg under resans gång.

 

I själva verket så påvisas det i vår smarta film att det finns nyanser och kängor att dela ut; och att det finns grader i helvetet även för dig som har den otroliga turen att slippa undan just denna förövarens arga klor.