Woodshock 2017

Det tar verkligen emot att såga ett debutverk av två unga kvinnor, framförallt när jag hade hoppats så mycket på detta. Men tyvärr är filmen i sin helhet ett innehållslöst pekoral som inte ger mig något annat val.

 

Teresa hjälper sin sjuka mamma att dö med en dödlig drog. Hon flyttar sedan in i mammas hus med sin pojkvän, men tampas med svåra skuldkänslor. När plötsligt något annat går väldigt fel i hennes liv rasar hela tillvaron med henne ner i ett svart förvirrat hål som hon har svårt att ta sig ur.

 

Det knarkas på rätt mycket i filmen som också på många sätt är en visuell tripp att titta på. Bilderna och det vackra fotot av finske fotografen Peter Flinckenberg och den medryckande punkiga musiken är väldigt stämningshöjande och stundvis är jag också med på noterna. Fast däremellan, låt säga i egentligen hela filmen i övrigt, finns ovanligt lite att hänga upp sitt intresse på.

 

Kirsten Dunst är bra som hon brukar vara, men hennes karaktär är lika platt som den berättade historien, varför jag snarare irriterar mig på den släpigt monotona uppenbarelsen hon gestaltar. Teresa mår inte bra och då vill jag känna empati och sympatisera med henne, inte längta till att hon slutligen ska sväva ur bild helt i sina läckra designerunderkläder och klänningar. Danske Pilou Asbaeck är bra som hennes chef men även hans karaktär är synnerligen tunn, för att inte tala om resten, som vandrar runt som skuggor i bakgrunden.

 

Det finns säkerligen tankar bakom alla metaforerna (och dessa är många), men det räcker inte med att filmskaparna vet vilka de är. Framförallt inte när de dessutom misslyckas förmedla några som helst känslor till mig.

 

Istället för engagerad blir jag uttråkad och ganska otålig eftersom det tidigt blir tydligt att jag kommer få vänta på något förgäves. När filmen äntligen är slut och min förväntan över, sitter jag där utan att något har tillförts mitt liv.

 

Återigen, det är vackert och suggestivt, men olyckligtvis helt ihåligt. Ungefär lika ihåligt som en plastig skyltdockas inre. ”Woodshock” är väldigt mycket som en skyltdocka med snygga kläder på. Utsidan sitter på perfekt med fint, felfritt fall, men därunder ekar det så åå å å å tomt.