Would You Rather 2012

I liknande tema så som i filmerna “Saw” (2004) 0ch “Are you scared” (2006) går “Would you rather” i – vad är egentligen en människa kapabel till att göra för att själv inte drabbas av lidande? Detta undersöks i råa scener som blir allt mer extrema ju längre filmen pågår. Iris är i akut behov av pengar till sin leukemi sjuka bror så när hon introduceras för en miljardär vid namn Lambrick som bjuder henne till middag där hon ska delta i ett spel och han påstår att han i så fall kan ge henne dom pengarna som hon behöver för sjukvården till borden detta förslaget går hon med på. På kvällen kommer hon till den stora herrgården och äter middag i hop med sju andra människor som också är inbjudna. När dom alla bjuds på kött förklarar Iris att hon är vegetarian Lambrick lyckas då muta henne att äta av köttet genom att erbjuda en stor summa pengar, motvilligt och med en känsla av obehag går hon med på förslaget. Lambrick fortsätter med sina absurda mutor och erbjuder en nykter alkoholist att dricka alkohol vilket även han går med på. Efter detta fråga han i fall dom vill stanna och fortsätta “spelet” vilket alla sju frågande går med på med tron om att det fortfarande är frivilligt, när det hela visar sig vara rena tortyrlekar inser dom att dom är tvungna att delta med sitt liv som insatts. Att filmens fasor utspelar sig i en välstädad gammaldags lyxherrgård är ett intressant estetiskt val som skapar en annorlunda atmosfär än vad skräckfilmer belagda med smärt och dödsångest bruka utspelar sig i och tyder på en icke manipulativ skrämselmetod. När filmens smärtsamma moment tar sig början i den rena miljön finns det en oförutsägbarhet som verkar effektivt för filmens ångest och obehag. När filmen har gått i drygt en kvart och det osynliga tvånget har tagit sin början är det svårt att inte leda in sina tankar till materiel icke frivillighet och när tvånget ännu är osynligt väcks en psykisk obehagskänsla som tyr sig mycket originell även fast filmen givetvis är betydligt mer brutal när det direkta tvånget och våldet gör sig uttryckt, även fast det är intressant att bevittna människans vikande för det dolda våldet leda fram till det direkta våldet men “Would you rather” säljer lite sin egna originalitet och utvecklas till något väldigt bekant och blir mycket av en klassisk frågeställnings tortyr skräckfilm – visserligen ovanligt välgjord men frågeställningarna förlorar lite sin tyngd då dom är såpas använda och historieberättandet blir som en cirkel som går runt varv på varv men dock blir större i detta fall blir tortyren/morden enbart mer och mer extrem(a). David Guy Levvy står som regissör och använder sig förvånansvärt nog av en del inzoomningar för att komma närmare objektet i fråga vilket delvis eliminerar den krypande känslan filmen innehar. Även fast avsikten kan vara att få mer mångfald i regin känns det som ett något osäkert val och det är svårt att se någon egentlig anledning till varför inte den långsamt rörande kameran och den statiska kameran används hela tiden. Soundtracken känns även den något osäker i sitt uttryck, inkonsekvent dramatiseras den av exempelvis trummor, som i ett par scener används väldigt starkt och pulserande och dra ner denna känsla i filmen på grund av överbelastande musikalisk tydlighet. Huvudkaraktären balanseras trovärdigt och stabilt utav Brittany Snow i relation till situationen och manusuppbyggnaden likt så majoriteten av resterande skådespelare. “Wounld you rather” är absolut en intressant film och en riktigt tätt skräckfilm som engagera enda fram till finalen, dock tar finalen ut tortyrskräckfilmens genre till sitt övertydliga ultimatum vilket känns något osäkert från manusförfattaren Steffen Schlachtenhaufens sida, kring i fall publiken verkligen insett filmens budskap, detta gör dessvärre att slutet kan kännas något krystat och underskattande gentemot sin publik. Anton Carlson Ursprungligen skriven i Mars 2014.

Jag tyckte att filmen var underhållande. Roliga mord och ibland ganska oförutsebar! Jag har en fet crush på Jeffrey Combs och jag tyckte om honom i den här rollen. Brittany Snow var helt ok, Sasha Grey var som vanligt tråkig och hade en extremt förutsebar karaktär. Alla andra skåddesspelare var helt ok. Den höll mig intresserad och jag ville veta vad som hände. Det var inte den bästa tortyr/dare filmen jag sett men den var helt klart sevärd och slutet var hur bra som helst!

Ett lyckat koncept som bringar obehag och psykologisk tortyr för både tittaren och utsatta karaktärer. En svag fyra från mig, föll mig i smaken verkligen. Bättre än kritiken den fått, en kort och spännande låg-budget rulle.