Wounds 2019

Filmen baseras på romanen ”The Visible Filth” av fantasyförfattaren Nathan Ballingrud, och jag hade gärna läst den innan för att bättre hänga med i svängarna. Dock är skräckfilmer inte till för att alltid nödvändigtvis förstås, utan mer upplevas, och denna är inget undantag.

 

Bartendern Will hittar en kunds mobil efter stängning och råkar ta med den hem. På skärmen börjar snart konstiga sms ploppa upp, vilket väcker hans nyfikenhet. När Will till sist lyckas öppna telefonen, går han in och tittar på bilder som han inte borde se. Han visar bilderna till sin flickvän Carrie varpå en mörk spiral ner i avgrunden tar fart.

 

Helyllekillen Armie Hammer spelar Will och gör ett okej intryck. Detta är verkligen en annorlunda roll för honom, och han bär också filmen på breda axlar. Hammer ger sin ganska platta karaktär viss skärpa, även om jag inte är helt övertygad av hans prestation. I övriga roller återfinns Dakota Johnson som Wills flickvän och det är intressant att se henne ännu en gång i relation med en man med issues. Annars är hon tyvärr rätt bortkastad, liksom också är Zazie Beetz som vännen Alicia. Båda kvinnorna är bra i sina roller, men har egentligen inget annat än en stödfunktion i helheten.

 

Detta är regissören Babak Anvaris andra film och han vill verkligen chocka oss, vilket han också lyckas göra. Flera är gångerna då jag hoppar till och det vid inte helt väntade tillfällen. Anvari känns väldigt hängiven sitt projekt och trots att detta inte når upp till hans debut ”Under the Shadow” är det onekligen ett häftigt äventyr han bjuder på.

 

”Wounds” är inte en konventionell rysare, utan känns på sina håll både nytänkande och modern. Samtidigt påminner den i sina bästa stunder om något som David Cronenberg kunde ha fantiserat ihop under en bättre söndagsfylla på 80-talet. I sina sämsta är filmen ganska osammanhängande och skulle kunna kallas för effektsökande nonsens, vilket det på sätt och vis också är, fast jag gillar det ändå. För effekt får den. Storyn är rätt tunn och intetsägande, medan dramaturgin spinner vidare med ett bra driv. Det är verkligen aldrig tråkigt och lättskrämd och äckelfascinerad som jag är, köper jag det som händer, även om jag inte nödvändigtvis fattar allt.

 

Fotot är simpelt men snyggt, och det är överlag välredigerat. Otäcka bilder klipps in här och var för att skrämma publiken och kittla vårt intresse. Jag ser i slutändan detta som en film om alkoholism, ängslighet, rädsla för intimitet och relationer, vilket resulterar i en mans psykiska kollaps. Hans undergång är stabilt pågående och vi får följa med på den resan.

 

”Wounds” är en väldigt ryslig film, men också oväntat underhållande. Anvari skapar en pirrigt hotfull stämning som kryper in under skinnet och stannar där ett bra tag. Har du svårt för kackerlackor och blodiga sår, se annat. Gillar du att bli skrämd av äckel och kryp, upplev filmen på Netflix i sommar. Det tänker jag göra, igen.