X-Men 2 2003

"X-Men 2" tar vid där den första filmen slutade. Här får vi återigen följa mutanternas kamp för överlevnad i ett fördomsfullt samhälle där människan ej accepterar dem. Massiva kampanjer bidrar till att skapa rädsla och misstro mot mutanterna.

Det blir knappast bättre av att en okänd mutant bryter sig in i Vita Huset och attackerar USA:s president. General William Stryker beordrar då en militär attack mot professor Charles Xaviers mutantskola. Hans planer är att kopiera Cerebro - maskinen professor X använder för att spåra mutanter över hela världen - och använda den till att döda allihop, en gång för alla.

Magneto, Professor X:s och de goda mutanternas främste fiende, lyckas bryta sig ut ur sin fängelsecell och mot deras förvåning erbjuder han dem sin hjälp för att tillsammans stoppa Strykers planer. De tar emot hjälpen, men så småningom visar det sig att professor X och Magneto inte alls har samma uppfattning om hur problemet ska lösas…

I tvåan återser av många av karaktärerna från första filmen - Jean Grey (Famke Janssen), Storm (Halle Berry), Cyclops (James Marsden) och Wolverine (Hugh Jackman), som misstänker att general Stryker kan ha svaret på frågan som plågat honom i 15 år, nämligen vem han egentligen är och var han kommer ifrån. Iceman (Shawn Ashmore) och Pyro (Aaron Stanford), som endast har småroller i första filmen är nu med och fajtas de också. Nightcrawler är en ny karaktär som joinar professor X, medan Magneto får hjälp av mystiska Mystique och dödliga Lady Deathstrike.

Det blir alltså rätt många mutanter till slut och man får se alldeles för lite av var och en. Alla har ju sina egna superkrafter som de genom filmens gång hinner använda en, max två gånger var. Det är synd, då jag verkligen ville se mer av till exempel nykomlingarna Pyro, Iceman och supercoola Deathstrike. Slagsmålet mellan henne och Wolverine är en av filmens riktigt minnesvärda scener. En klassiker är annars också "komma ut"-scenen. Bryan Singers båda filmer drar många paralleller mellan mutanter och andra utstötta folkslag som judar eller homosexuella, men hemma hos Icemans föräldrar blir kopplingen lite väl övertydlig, och därav mycket komisk.

Allt som allt är ”X-Men 2” en mycket snygg och estetisk superhjältefilm, med snygga effekter och en intressant historia. Jag saknar det där lilla känslomässiga extra för att kunna ge den ett högre betyg, men Singers mutanter lyckas med att underhålla sin publik.

Och om inte det räcker kan man trösta sig med att de är väldigt snygga allihopa. Två Bond-brudar och ett antal supermodeller i en och samma film är inte så illa.

Onödigt vetande: Filmen var bland de första som släpptes samtidigt i över 90 länder, främst för att förhindra spridning av olagliga kopior samt för att slutet skulle hållas hemligt. Ett knep som därefter blev allt vanligare vid storfilmers premiärer.