X-Men Origins: Wolverine 2009
Synopsis
Info
Snyggare, hårdare, bättre
Minns ni hur det var att bläddra i de där serietidningarna? Spindelmannen. X-Men. Mega Marvel. Efter att man med förväntansfull längtan hängt vid brevlådan fick man sin belöning. Jag kan inte förneka att den där förväntan lyste med sin frånvaro inför "X-Men Origins: Wolverine". Möjligtvis en schyst popcornrulle men inte mer än så. Men Hugh Jackmans machomutant bjuder som på gamla goda tider, på en underhållande belöning.
Med Marvelvärldens snyggaste intro inleds den mörka historien om Wolverine (Hugh Jackman). Mutanten med sin otroliga läkekraft och klor à la top chef - släng dig i väggen Edward Scissorhands. Onekligen den mänskligaste historien bland Marvels alla karaktärer, får vi följa vår hjälte från 1800-talets Kanada till dagen då hans älskade faller offer för hans nemesis överste Stryker. När Wolverine så ger sig ut på bärsärkarhämnd tar historien sin början på adrenalinstint allvar.
Kanske är det min stora förtjusning i mutanter och superhjältar, för trots att "X-Men Origins: Wolverine" lider av effektspill (Adamantiumklor är inte snyggt) och levererar en relativt simpel historia finns det mycket att gilla. Högexplosiv action, bitvis riktigt snyggt och inte minst en riktig mutantfest. Här får vi stifta bekantskap med (något modifierade) gamla godingar som Gambit (Taylor Kitsch), The Blob (Kevin Durand) och Sabretooth (Liev Schreiber). Nördfaktorn är med andra ord ganska hög.
Och "X-Men Origins: Wolverine" har sin tydliga målgrupp. Finnig pubertetsunderhållning av manligt kön. För det här är sannerligen de grabbiga mutanternas film. Det slåss, det röks, det dricks och... nämnde jag att det slåss en del? Allt medan den mer tillbakadragna men självklart mer dramatiska delen tillskrivs kvinnorna eller ja, kvinnan. Men jämlikt eller ej, Hugh Jackmans flexade muskler lär locka en bred publik och inte minst är han djuriskt bra i sin roll som Wolverine.
Serietidningarnas era har visserligen sedan länge gått mot ett slut i vårt it-samhälle. Det här är det närmsta vi seriefiler kommer den nostalgiska barndomen utan att behöva bläddra i våra omsorgsfullt inplastade nummer.