xXx: The Return of Xander Cage 2017

Xander Cage (Vin Diesel) har återuppstått från de döda. Efter att ha levt i exil i flera år så dras han in i jakten på att hitta ”Pandoras box”, ett kraftfullt vapen som hamnat i händerna på kampsportsmästarskurken Xiang (Donnie Yen).

Xander, som har en personlig koppling till det hela, vägrar fullt samarbete med CIA och drar ihop sitt egna dreamteam. Tillsammans märker de att allt inte verkar stämma, och att den riktiga skurken i själva verkat kan vara någon annan.

Kraven är inte speciellt höga på en ”xXx”-film. Men det är nästintill chockerande hur man år 2017 fortfarande kan ta fram ett actionäventyr på bio med en, mer eller mindre, utebliven handling. Att skriva sammanfattningen ovan var som att sätta ihop ett pussel, då handlingen aldrig riktigt är närvarande. Det kan knappast ha lagts varken tid eller speciellt mycket arbete på filmens manus då det verkar som att man, tillsammans med icke-handlingen, har suttit och återvunnit massa ostiga one-liners från tidigare filmer av dess like.

Även specialeffekterna sviker, tyvärr. Det ser ofta väldigt slarvigt och tafatt ut. Lägg där till de mest stereotypiska och ointressanta karaktärerna på länge och du har "xXx 3".   

Vin Diesel spelar som vanligt Vin Diesel. Donnie Yen och Tony Jaa är väl småcoola och det bästa med filmen, vilket egentligen inte säger så mycket. Kris Wus karaktär Nicks, en ”baller” som han själv kallar sig, kan vara en av de löjligaste och mest felplacerade karaktärer någonsin. Hans tillgång till gruppen är att han är DJ…? Alla andra är så stereotypiska det bara går, och många är med i filmen av endast kommersiella skäl (vi bjuds bland annat på ett ytterst omotiverat inhopp av fotbollsstjärnan Neymar).    

Här finns absolut ingenting nytt. Det är exakt samma klichéartade actionrulle du sett fyrahundra gånger förut. Alla berättarverktyg, karaktärsegenskaper och ”storyn”. Det är bara att dra ner random banal 90-tals-actionrulle från hyllan och du har samma film. Repris. 

Man vill gärna inte vara för hård i sin kritik mot en film som denna, då primära syftet är att den ska underhålla. Men frågan är om den ens gör det? Knappt. En kvart in och man har redan tappat fokus, det är samma film man sett förr och den är inte speciellt kul längre. Det lilla undantaget är några få actionscener man halvt kan uppskatta i några minuter, men i det stora hela känns ”xXx: The Return of Xander Cage” som en tvingad och förlegad film.