Yojimbo - Livvakten 1961

"Yojimbo" utspelar sig i Japan på 1800-talet då en ensam samuraj kommer till en liten stad där det råder en dödlig konflikt mellan två olika gäng. Båda gängen vill ha Sanjuro som livvakt och de försöker ständigt bjuda över varandra. Men Sanjuro har förstås sin egen plan för hur han ska rädda stadens få oskyldiga invånare från våld och död.

Det är mer än en film som har inspirerats av "Yojimbo". Mest känd är förstås Sergio Leones spagettiwestern "För en handfull dollar" med Clint Eastwood som har exakt samma story förutom att det utspelar sig i Mexiko istället för i Japan. Andra filmer som har inspirerats av ensam-hjälte-kommer-till-stan-temat är bland annat "Last Man Standing" med Bruce Willis och "Korpen flyger" där vi har "gestur" istället för samurajen. Så det råder ingen tvekan om att Kurosawa skapade en film som har blivit odödlig.

Vad är det då som gör Yojimbo så bra? Det är en slags helgjuten kombination av form, regi och skådespeleri. Den berömda skådespelaren Toshiro Mifune gör alla rätt i sin rolltolkning av den tuffa och orädda samurajen som såklart är de svagas räddare, även om han knappt vill erkänna det själv. Han är fåordig, stark och levererar emellanåt dräpande repliker med korta konstateranden som "Jag gillar det här. Jag stannar" eller "Jag hatar patetiska människor". Koncist och coolt. Toshiro Mifune upprepar rollen som Sanjuro i uppföljaren till "Yojimbo" som heter just "Sanjuro".

Att Kurosawa var en bra berättare märks tydligt på hur han använder musiken för att föra historien framåt. Dessutom dryper manuset av slagfärdighet och fyndig komik.

Tempot är oerhört långsamt, ibland för långsamt. För att filmen ska komma till sin fulla rätt borde man bara se den på bio egentligen. Svartvitt, japanskt och sextiotal fungerar inte alls lika bra på tv:n hemma.

Filmen lyfter ju längre tid som går och sista halvtimmen är helt klart bäst. Då når filmen nya höjder och det blir lite mer spännande. Jag vet inte exakt vad som skulle behöva göras för att början av filmen skulle vara på samma nivå. Kanske några fler samurajslagsmål skulle pigga upp. Jag hade i alla fall önskat mig en något tätare handling genom hela filmen. Både "De sju samurajerna" och "Rashomon" tilltalar mig ännu mer än "Yojimbo" men de har jag ju också sett på en stor filmduk.