Young Adult 2011

"Young Adult" har prisats i hemlandet. Framför allt hyllas Charlize Theron för sin insats i huvudrollen - det har till och med snackats om Oscarsnomineringar. Men för mig blir det omöjligt att tycka om en film där allt kretsar runt en karaktär som är så grymt osympatisk och i princip inte har några förlåtande drag. En sådan historia kan möjligen klara sig om den väljer humorspåret, men rakt igenom är det mer tragiskt än kul.

Theron spelar den 37-åriga författaren Mavis som för länge sedan lämnat den lilla landsortshålan, Mercury, bakom sig för att flytta in till storstan och göra karriär. Hon tackar sin lyckliga stjärna för att hon tagit sig iväg från det trista lantlivet, men det enda hon egentligen lyckats åstadkomma är ett misslyckat äktenskap, en begynnande alkoholism och ett jobb som spökskrivare för en ungdomsserie som nu är på väg att läggas ner.

När ett massmejl från expojkvännen Buddy (Patrick Wilson) med en bild på hans nya bebis dyker upp bestämmer hon sig för att ett besök är på sin plats. Planen är förstås att rädda exet ur den hemska situationen han har hamnat i med både fru och barn. För om Mavis bara visar sig för honom kommer han förstås inse att de är menade för varandra. Problemet är att Buddy är nöjd med sin lott, ja vågar man till och med säga att han är lycklig.

Den första kvällen i gamla hemorten som Mavis tillbringar på ortens enda bar stöter hon ihop med Matt, den mobbade killen som gick i samma highschool som hon och som var mest känd för att han utsattes för ett hatbrott då de tuffa killarna trodde han var gay. Nu är han och Mavis lika mycket outsiders och på något udda sätt byggs en slags kamratskap upp dem emellan.

Eftersom Mavis skiter helt fullständigt i vad Matt tycker om henne så är han den enda person hon faktiskt är ärlig mot och därför sker filmens mest intressanta scener när de interagerar med varandra.

"Young Adult" är ingen dålig film. Det finns en tanke, det finns karaktärer som skulle kunna vara intressanta och det finns en slags bas för komiska inslag. Men tyvärr faller det mesta platt just för att det är omöjligt att gilla Mavis.

Filmens titel syftar förstås inte bara på litteraturen för "unga vuxna" hon skriver utan även på att hon själv är en sådan vuxen som aldrig riktigt vill växa upp. Hon ser ner på dem som bor i hus och skaffar barn och som dessutom har mage att vara nöjda med det.

Men för mig slår det helt fel ut att prata om en vuxen som lever ungdomsliv i det här sammanhanget. Det är en skymf mot alla personer som medvetet valt att inte slå sig till ro utan som fortfarande i 30-40-årsåldern bor i små lägenheter, äter sina middagar ute, inte har någon fast partner och som lägger mer krut på sina karriärer.

Mavis ger mer intrycket av en person med allvarliga problem. Hon är inte ute och glatt festar utan super sig ständigt redlös och drar hem vem som helst - antagligen för att slippa vara ensam med sig själv. Men det värsta är det totalt ytliga synsätt hon har på världen och hur hon på fullt allvar beskriver sig själv som ofattbart framgångsrik och perfekt trots att hon är något av det mest patetiska som gått omkring i ett par märkesskor.

Hela filmen känns som om den borde leda fram till det ögonblick då hon verkligen lär sig något viktigt om sig själv och den väg hon har valt i livet. Och det finns små hintar som när hon nämner för föräldrarna att hon har problem med alkohol. För mig hade det hela fått mer substans om det tagit en sådan riktning. Men som det är nu är Matt den enda intressanta karaktären. Ja, alla de andra lyckliga lantlollorna är faktiskt precis så ospännande som Mavis anser - men det inkluderar även exet Buddy som är lika sexig som en gammal kofta.

Kanske är det just trovärdigheten som saknas. Mavis är lite för mycket av en karikatyr för att kännas äkta och att hon skulle köra land och rike runt för Buddy, det stämmer inte riktigt.

Jason Reitman har gjort mycket bra i sina dagar och just indiedramakomedier är hans gebit. Men både "Juno" och "Up in the Air" och framför allt min favorit "Thank you for Smoking" hade alla något som "Young Adult" inte har - karaktärer man brydde sig om.